På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Valet är gjort – Nu börjar framtiden!

Trots att regnet öser ner är stämningen på topp när GymnasieGuiden träffar niorna Danaë, Johan, Patrick och Ping för ett snack om gymnasievalet och framtiden. Det är en av terminens sista skoldagar innan det är dags att säga hej då till klasskompisarna och ta sommarlov. Sen stundar gymnasiet – och en helt ny tillvaro. Mot framtiden!

Hej på er! Hur är läget?

Alla: Bra!

Danaë: Men blött!

Johan: Vi är på skolresa med klasskompisarna och har varit ute hela dagen. Det här är en av de sista grejerna vi gör innan skolavslutningen på fredag.

Hur tycker ni att det var att välja till gymnasiet?

Patrick: Det var ganska svårt, för jag var inte helt säker på vad jag ville göra. Det finns så många valmöjligheter och det är svårt i förväg att veta var man passar in, och vilken skola man kan trivas på.

Ping: Ett bra tips är faktiskt att gå på öppet hus, det tycker jag hjälpte jättemycket. Man kanske tänker typ att »valet är först i vår«, men börja i tid och ha det lite i bakhuvudet även under hösten så slipper du bli stressad på slutet.

Danaë: Jag tycker att man ska tänka på vad man gillar att göra nu snarare än på vad man vill bli i framtiden. Då blir hela valet mycket lättare.

Johan: Ja, man ska välja något som man tycker är kul. För oftast löser det sig ju sen. Man kan läsa till kurser eller plugga på Komvux. Men för mig personligen så var valet av program ganska lätt. Jag har alltid varit intresserad av naturämnen, och med naturprogrammet lämnar man alla dörrar öppna för framtiden. Däremot var det svårare  att välja gymnasium tycker jag. På något sätt verkade alla skolor så lika, men ändå så olika. Därför är det jättebra att gå på många öppna hus.

Var det svårare att välja skola än att välja program?

Alla: Ja.

Danaë: Man hade liksom en uppfattning om alla skolor, och så ändrades den när man välbörjade gå på öppna hus.

Varifrån tror ni att man får uppfattningarna om de olika skolorna?

Ping: Från kompisar och syskon. Men även från föräldrar som ska hålla på med sitt »när jag var liten ...«. Men allt är ju så annorlunda nu.

Patrick: Från gymnasiemässan fick man vissa uppfattningar också. Men där säger de bara jättebra grejer om skolan såklart …

Johan: Ja, verkligen. Det är klart att man ska gå på gymnasiemässan, men sen ska man gå på öppet hus också för där får man en klarare bild av hur skolan är på riktigt. Man kan prata med både lärare och elever.

Hur var det på gymnasiemässan?

Ping: Det var kaos!

Johan: Ja, det var ganska jobbigt. Alltså, man fick inte någon bra överblick.

Ping: Nej, men det är ju bra för dem som har en aning om vilka skolor de är intresserade av  för då kan man gå till dem. Men om man bara vet ungefär vilket program så är det nog svårt. Det är så himla många skolor.

Danaë: Det är bra om man är lite förberedd om man har tänkt ställa frågor till de som står där.

Patrick: Ja, fast det brukar vara en massa elever som står där och som ändå inte kan svara på frågorna. Och de vill ju bara säga bra saker. Tänker man på det, och är lite kritisk till vad de säger?

Danaë: Vi blev ganska förvarnade innan.

Ping: Ja, både lärare och andra man känner sa att på gymnasiemässan kommer de mest att pracka på dig en massa saker, och prata om gratis datorer och så. För mig fick det nästan motsatt effekt. »Vänta lite« liksom.

Hur tänker ni kring det – att vissa skolor lockar med grejer och så?

Danaë: Alltså, det är ju inte det som är det viktiga. Det är faktiskt utbildningen.

Ping: Men det beror på vad det är för program också. För mig som ska gå teknik kanske det är viktigare med bra datorer än för dem som går teater.

Patrick: Jag tycker att det funkar lite grann ändå. Det är klart att man går och snackar med de skolor på mässan som har hintat om gratis datorer.

Ping: Tyvärr …

Vad tycker ni är det viktigaste på en skola då? Vad är det man letar efter?

Danaë: Att själva utbildningen är bra. Och lärarna.

Johan: Ja, men också att det är en skola där man tror att man kommer att trivas. För man ska gå där i tre år, och om man inte trivs så kommer man inte att få ut lika mycket av utbildningen. Att man känner sig hemma, blir kompis med folk och så.

Danaë: Jag tror att det blir lättare om man väljer en tydlig inriktning också. För då har ju alla liknande intressen och det blir enklare att hitta nya vänner.

Vilka har ni pratat med och lyssnat på inför valet?

Danaë: Mest lärare här på skolan, skulle jag säga.

Ping: Men även elever som har gått på skolorna som man är intresserad av. Jag har pratat med min storasyster och hennes kompisar. Eftersom jag känner dem så litar jag ju på vad de säger och lyssnar på deras råd.

Johan: Jag pratade mest med lärarna här. Och med lärare och elever på det gymnasium som jag har valt. Sen har jag pratat med äldre kompisar också.

Hur har ni tänkt kring möjligheter att kunna läsa vidare efter gymnasiet?

Danaë: För mig var det viktigt, för om man inte är säker på vad man vill bli så är det skönt att gå en bredare linje med många valmöjligheter.

Johan: Jag känner likadant. Eftersom jag inte vet vad jag vill jobba med så känns det fel att välja något yrkesförberedande redan nu. Lite som att stänga en dörr. Jag kommer nog att vilja plugga vidare sen.

Patrick: Jag vill inte plugga vidare efter gymnasiet, för jag är bättre på att göra saker praktiskt än på att läsa och plugga. När vi hade prao var jag på Pressbyrån, och det gick väldigt bra för mig. De ville till och med anställa mig! Så för mig passar ett yrkesförberedande program så att jag kan börja jobba så snart som möjligt sen.

Ping: Jag vill plugga vidare. De flesta i klassen har nog valt studieförberedande, just för att de inte vet vad de vill göra sen. Men om man vet vad man vill bli, då är det klart att man inte ska sitta i ett klassrum och lära sig en massa onödigt.

Hur har stämningen i klassen varit inför valet?

Danaë: Vi har diskuterat ganska mycket i klassen om skolor och så, men det har inte varit så stressad stämning egentligen.

Johan: Det var väl först när det närmade sig sista datumet som folk började bli stressade.

Ping: Det är många som sitter sista dagen, men de flesta har ju påbörjat allt innan. Det är först då det känns lite nervöst, när det är slutgiltigt liksom.

Danaë: Ja, att det känns som att man inte kan ändra sig. Men det kan man ju faktiskt. Man kan byta senare om det skulle kännas fel.

Johan: Och en sak som är ganska viktigt egentligen är att man söker till många skolor, om man inte skulle komma in på sitt första eller andraval. Man kan ju ha hur många val som helst.

Hur tror ni att det kommer att vara på gymnasiet då?

Patrick: För mig kommer det nog inte att vara så mycket att plugga. Vi kommer att ha hälften av vår skoltid ute i praktik. Så det kommer nog att vara mindre stressigt än det är nu. Det känns jätteskönt.

Johan: Jag tror inte att det kommer att vara så jättestor skillnad. Man kommer ju att inrikta sig på vissa ämnen och läsa mer om dem, och jag tror att det kommer att vara lite roligare att plugga.

Danaë: Jag tror att det kommer att bli jättekul så länge man bara trivs i skolan och klassen.

Ping: Det här med att man börjar i en ny skola har jag tänkt på. Det känns faktiskt ganska skönt att veta att alla ettor är nya och inte har en aning om vad som händer härnäst.

Danaë: Alla är lika förvirrade, liksom. 

Det här med att lära känna nya kompisar, känns det mest kul eller lite nervöst också?

Danaë: Jag tycker bara att det ska bli jättekul. Framförallt att gå med folk med samma intressen. Och alla andra också förstås.

Ping: Ja, det beror på hur mycket man umgås mellan klasserna också. Sen kanske  man träffar på någon som man har känt innan, om man har bytt skola mycket som jag har gjort. Det ska bli kul.

Patrick: Vissa gymnasier är ju stora, och då kan man inte lära känna alla. Min skola har bara 100 elever, det är ju väldigt litet. Och våra klasser är ibland hopsatta, så vi kommer att lära känna alla på skolan.

Ping: Det är säkert mycket aktiviteter för att lära känna varandra i början. Och det kan ju bli en chans att lite börja på nytt också. I sin gamla klass kanske man hade en viss roll, och den har man ju möjlighet att förändra nu.

Danaë: Nu kan man vara vem man vill liksom. Om man har varit den blyga så kan man börja jobba för att bli mer utåtriktad, om man vill.

Hur känns det inför skolavslutningen?

Patrick: Just nu känns det lite som en vanlig avslutning, att vi ska komma tillbaka i höst igen.

Johan: Ja, jag håller med Patrick. Vi gör ungefär samma saker som inför varje sommarlov, så vi har nog inte riktigt fattat ännu. Men när man tänker på det känns det ganska trist att lämna alla kompisar och lärare som man har lärt känna genom åren.

Danaë: Men vi har redan börjat prata om reunions nästa år, och man håller ju kontakten med de man är närmast.

Patrick: Vi har en sida på Facebook också, så man kan hålla lite koll.

Ping: Det känns jättekul att börja gymnasiet, men det är ändå lite vemodigt. Men jag gillar förändringar!

Om vi blickar framåt, till 2023 när ni är 26 år, hur ser livet ut då?

Ping: Någon gång i mitt liv vill jag bo i Australien och surfa. Jag skejtar en del, men är sugen på att testa surfa, och jag antar att man helst gör det medan man fortfarande är ung. Jag tror inte att jag kommer att bo i Sverige om tio år.

Johan: Jag tror att jag kommer att bo med någon kompis. Kanske att jag börjar på universitet i Stockholm, eller i alla fall i Sverige, men sen kommer jag nog att plugga i England. Jag har varit mycket där och gillar verkligen England. Jag kommer nog att resa mycket också.

Patrick: Jag har inte riktigt tänkt på att flytta utomlands, men jag tror att jag kommer att resa mycket. Jag gillar upplevelsen att resa. Men jag kommer nog att bo kvar i Stockholm.

Danaë: Jag vet inte riktigt. Om jag skulle flytta utomlands blir det nog till USA eftersom jag har släkt och kompisar där. Men jag gillar Sverige, och kommer nog att bo i Stockholm.