På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Ryssland - en oförglömlig resa

Vi har korsat norra Sverige och norra Finland. Spänningen stiger och slumrande elever vaknar till liv. Efter många timmar i minibussarna är vi äntligen framme vid den ryska tullstationen några mil från finska Salla. Alla kollar lite nervöst efter passen. Även om Ryssland har blivit ett öppnare samhälle känns det ändå lite pirrigt. Papper ska fyllas i, frågor besvaras, väskor ska kollas och bussarna undersökas. Efter en lång procedur i tullen och efter att ha passerat fler kontrollstationer, där passen åter måste visas och personer räknas, är vi äntligen på väg på den sista etappen mot Apatity. 

Miljö- och samhällsplaneringsprogrammet (MSP) på gymnasieskolan i Kiruna har under ett antal år byggt upp ett samarbete med universitetet i Apatity, som ligger i norra Ryssland. Varje år sker ett utbyte mellan elever. Ryska elever besökte Kiruna i januari och nu i maj är vi på väg at besöka dem. 

När vi på kvällen kör in i Apatity spärras ögonen upp. Lite smått under chock betraktas omgivningarna. Ett helt annorlunda samhälle framträder omgivet av en natur som påminner mycket om den i Kiruna. Så lika, men ändå olika. Städerna Apatity och Kirovsk har en del gemensamt med Kiruna, t ex gruvor och forskning. Men Apatity som inte är mer än 40 år, ser av slitaget på husen att döma betydligt äldre ut.  

Väl framme på hotellet startar inspektionen av rummen och snabbt konstateras att standarden skiljer sig en hel del från den hemma i Sverige. På bara några timmar har alla fyllts med starka intryck och några börjar nästan längta hem. 

Under vår tre dagar långa vistelse i Apatity besöker vi bland annat universitetet, spelar en fotbollsmatch med barn på ett barnhem, åker till grannstaden Kirovsk, besöker museer och en botanisk trädgård. Eleverna får också tillfälle att träffas under lite friare former och sakta men säkert börjar hemlängtan släppa. 

En av dagarna åker vi till Lovozero som är ryska samernas huvudort på Kolahalvön. Eftersom några av eleverna från Kiruna själva är samer känns detta besök extra intressant. Vi framkomsten börjar vi leta efter någon familj att besöka. Efter en stund får vi napp och vi bjuds in av en äldre dam. Vi bjuds på te och vi försöker föra ett samtal på samiska med blandat resultat. Hon visar oss också prov på samiskt hantverk som hon själv har gjort.  

Efter några intensiva dagar lämnar vi Apatity tidigt på morgonen medan staden ännu slumrar. Vi har en 80 mil lång hemresa framför oss. När vi passerat ryska gränsen och kommer in i Finland känns det som hemma och alla börjar slappna av. Denna resa mot det okända, har gett oförglömliga minnen, nya perspektiv på livet och spännande upplevelser som ingen skulle vilja vara utan, då man tittar i backspegeln.

Mikael Törnblom, lärare på MSP