På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

MSP elever i samverkan med norska kustbevakningen

Vattnet sprutar när de jetdrivna båtarna hämtar elever som ska ut  med ”kystvaktas” nyaste fartyg Farm. Farm har som en av sina många uppgifter att bevaka miljön i området och att ha ett särskilt ansvar för naturreservaten ända till ryska gränsen. 

Miljö- och Samhällsplaneringsprogrammet (MSP) på Hjalmar Lundbohmsskolan i Kiruna  har i många år lagt en veckas undervisning varje höst i Laksefjord nära Nordkap.

En dag ägnas åt utflykt med kustbevakningen till Svaerholt. Svaerholtklippan är ett av Norges största fågelfjäll och ett naturreservat dit inte många turister kan ta sig. 

I det hisnande sköna landskapet möter kontrasterna varandra. Fartyget passerar stim av småvalar, havsörnar och  flockar av tretåig mås.  Man får en känsla av att befinna sig vid världens ände, men området är i förändring...

Fiskarter minskar och jättekrabban går fram som en slåttermaskin. Måsäggen är förgiftade, antalet fåglar minskar. Oljeindustrin med jätteanläggningar ute i Barentshav söker nya områden att ta i land det svarta guldet. I århundraden har området vimlat av fisk. Människor i små och stora båtar har strävat och sökt sitt livsuppehälle som fiskare och delvis som jordbrukare. Fredlig och lönsam handel har bedrivits med Ryssland och många länder i hela Europa, men här vid världens ände har också utkämpats många krig drivna av människans maktbegär och girighet. 

När vi kommer fram till Svaerholt ser vi några vindpinade hus, men när vi närmare studerar området dyker många lämningar fram: ett tyskt fångläger för många hundra ryska fångar under andra världskriget, en väg byggd av dessa slavar till toppen av den mäktiga klippan, en raserad radarstation, taggtråd och ett flertal kanontorn för långskjutande kanoner. I djupet alldeles vid fjället ligger den torpederade färjan Söröy. Tusentals människor har slutat sina liv i området. 

Vi går in i en fuktdrypande tunnel som använts som skydd mot brittiska flygangrepp och kommer så upp till platån med en fantastisk utsikt över Ishavet. 

Fyllda av intryck drar vi oss ned mot havet och båtarna som tagit oss iland. Nu är det flod och havsnivån är nästan tre meter högre än när vi kom, vilket gör det lättare att gå i båtarna. Efter en lång dag på havet slocknar en och annan i gänget under återresan medan Farm plöjer väg genom vågorna.

Gunnar Persäter, lärare på MSP