På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Livet på gymnasiet

Hur är det att gå på gymnasiet egentligen? Känner man

sig mer vuxen då och får man bestämma mer själv vad

man vill göra? GymnasieGuiden slog sig ner i gräset med

fyra sköna ettor för att pejla av livet som väntar efter nian.

text: Elsa Westerstad foto: Ryno Quantz

vi träffas i galärparken i Stockholm.

Vädret är inte exemplariskt för picknick, men

vi käkar mackor i gräset ändå. Pelin och

Nicole är två rätt pratglada bästisar. Liksom

Jesper går de i ettan på Fryshusets Gymnasium.

Jack går på Blackebergs Gymnasium,

en bit utanför centrum. Gänget ses för första

gången, men det märks knappt. Det tar inte

många minuter förrän de avhandlat den

senaste X-Men-filmen, Laleh (”hon är grym”),

sommarjobb, och hur mycket – eller lite – de

pluggat till alla prov som tornat upp sig likt

åskmoln framåt vårkanten. Men prov och

hårdplugg till trots är de enade: Gymnasiet

är mycket bättre än nian!

HUR TÄNKTE NI NÄR NI SKULLE

VÄLJA TILL GYMNASIET?

Jesper Retsloff, Naturvetenskapsprogrammet,

inriktning innebandy

– Jag ville spela så mycket innebandy som

det går, det är så jäkla kul! Jag spelade på elitnivå

redan innan jag började gymnasiet, i

Vendelsö ik. Och eftersom jag inte har någon

aning om vad jag vill bli senare tyckte jag att

det var bra att gå naturvetenskapligt program.

Det är ju det bredaste programmet.

Har du aldrig funderat på att satsa på en

elitkarriär inom innebandyn?

– Jo det är klart. Men just nu kan man knappt

livnära sig på att spela innebandy i Sverige.

Man måste göra något annat också vid sidan

om för att klara sig.

Nicole Armstrong, Estetiska programmet,

inriktning dans

– Först ville jag gå frisör, eftersom jag tycker

om att hålla på att fläta, styla och sådana

saker. Men så kände jag mig lite skoltrött och

kom på att det var bättre att jag valde något

som jag redan höll på med på fritiden – så

det blev dans. Dessutom fick jag bra danspoäng

på intagningsprovet, 18 av 20 poäng.

Vilken typ av dans dansar du?

– Modern dans, street och balett. Balett är

grunden till allt, det hjälper dig att bli bra på

andra danser också. Men jag gillar street bäst.

Pelin Glemark, Samhällsvetenskapsprogrammet,

inriktning basket

– Jag spelade basket på fritiden, så det var

ganska naturligt att jag valde det.

Och varför valde du ett samhällsvetenskapligt

program?

– Jag ville gå ett brett program men kände att

jag inte orkade med matte, kemi, fysik som

man läser på Naturvetenskapsprogrammet.

Så det fick bli samhälle i stället.

Jack Motsieloa, Naturvetenskapsprogrammet,

inriktning naturvetenskap

– Jag valde naturvetenskap för att det är

mainstream; på grund av snacket att ”man

kan bli något” om man går där. Alla sa det,

min familj, mina kompisar...

Du låter inte riktigt nöjd med ditt val.

– Nä, inte hundra. Jag gillar liksom inte

matte, fysik, kemi, biologi – allt som kännetecknar

programmet i stort sett. Så jag ska

byta till samhälle i tvåan, inriktning kultur.

När Nicole, Jack, Pelin och Jesper ätit upp

sina mackor åker muffins, chokladrutor och

nötter fram. Allt frid och fröjd; tills en efterhängsen,

och hungrig, gräsand dyker upp.

Nicole: Nej, den tar min mat... Hjälp vad

läskigt, jag dör!

Fotografen: Nä, inte min latte, hörru du!

Fotografen försöker mota bort anden.

Och lyckas; tror han i alla fall.

Pelin: Nej, nu kommer den tillbaka...

Jack: Nä fy, stick!

Nicole: Men varför kommer den till mig

hela tiden, jag fattar inte? Usch, nu låter den

också, hör ni?!

Jesper: Nä, det gör den inte. Det är byggarbetarna

där borta som borrar.

Pelin reser på sig och springer efter

fågeln – tills den lyfter och försvinner i väg.

HUR SKILJER SIG PLUGGET

I GYMNASIET FRÅN NIAN?

Pelin: Vi arbetar ofta med projektarbeten,

och då måste man ta mycket eget initiativ

och ansvar. Jag tyckte att det var stressigare

i nian, för då talade lärarna hela tiden om

vad vi skulle göra. På gymnasiet är det inte

alls lika lärarstyrt.

Jesper: Så är det inte riktigt i vår klass, vi

har alltid en lärare runt oss som till exempel

hjälper till med matten. Jag tror att ni som

går samhälle har det lite friare. Ibland ser jag

samhällseleverna sitta och plugga i fiket, det

gör inte vi på samma sätt.

Pelin: Det kan i och för sig vara lite jobbigt

att ingen pushar en. Man får börja med

projektarbetet när man vill, man kan sätta

igång dagen innan det ska vara inlämnat om

man vill. Det är liksom upp till var och en.

Nicole: Men vi har alltid avstamp när vi

ska göra ett arbete, en första lektion när

lärarna ger riktlinjer och hjälper en, coachar.

Har inte ni det också?

Jesper och Pelin nickar.

Jack: Lärarna i min klass pushar oss tycker

jag. Jag känner ingen större skillnad från

nian men det kan nog ha att göra med att

jag gick matte med naturprofil redan då.

Vi sågs som skolans pluggisar, så vi var alla

lärares kelgrisar. Ha ha!

BORTSETT FRÅN PLUGG, HUR ÄR

LIVET PÅ GYMNASIET ANNARS?

Jesper: Det är mycket, mycket skönare. Och

så går man med elever som har liknande

intressen. Så är det i alla fall på Fryshuset där

jag går.

Pelin: Ja precis. Det som är bra är att det

finns så många olika typer: rockare, dansare,

skatare, idrottare... Och jag har aldrig sett folk

som tittar snett på varandra på vår skola.

Nicole: Inom dansen är det en sådan

himla konkurrens, så där kan de som redan

gått ett år titta lite surt på oss och tänka:

Vilka är de där egentligen? Vad kan de?

Jack: På min skola umgås vi mycket mellan

klasserna, men inte så mycket mellan åldrarna.

Jag känner inte jättemånga på min

skola direkt, eftersom jag inte är uppvuxen i

det området. Men jag har kommit in i

gemenskapen väldigt bra ändå.

KÄNNER MAN SIG MER VUXEN PÅ

GYMNASIET?

Jesper: Jo, för man kände sig jäkligt liten när

man gick i nian.

Jack och Nicole håller med.

Pelin: Jag känner mig liten för varje årskurs

jag börjar. När jag var riktigt liten så

tyckte jag att det skulle bli jättestort att

börja sexan, men när jag väl började där

kände jag mig ändå liten. Och nu tänker jag:

När jag går i trean är jag vuxen! Men då

kommer jag säkert tänka: När jag går på universitetet,

då är jag stor!

Så du känner dig alltid liten...?

Pelin: Ha, ha. Ja, det kanske är för att jag är

kort till växten.

Hur är det att vara kort och spela basket?

– Det gäller att vara ganska tuff, man måste

kämpa hårt! Jag är bara 1,59, men det funkar.

Man behöver inte vara två meter hög för

att klara sig här i livet.

FINNS DET OUTTALADE ”REGLER” PÅ

ER SKOLA; TYP ATT MAN SKA KLÄ SIG

PÅ ETT VISST SÄTT?

Jack: Ja, i min skola är det så. Det är status

att springa runt i snygga kläder. Det behöver

inte vara så dyra märken, men rätt plagg.

Just nu har alla tjejer shorts.

Pelin: Det är inne liksom. Jag har också

det. Och så tygskor och skjorta, det är fint!

Nicole: Ja, det där är en klädstil som

redan har varit, men som kommer tillbaka.

Pelin: Och nu ska man ha jättehög midja,

men det är nog inget jag själv kommer att ha.

Jack: Det är ju snyggt ju – det framhäver

ju aset! Ha ha.

Pelin: Jag tycker låg midja är snyggare.

Är hög midja snyggt på killar också?

Jack: Nääääääää...

Asgarv.

Nicole: På vår skola är det en mer sportig

stil som gäller!

Pelin: Ja för att det är så många som

idrottar, folk har typ mjukisbyxor på sig! Jag

ser jätteful ut i skolan ibland, men jag bryr

mig faktiskt inte om det.

Jesper: Jag gillar att klä mig snyggt, men

det är mest för mig själv. Jag tror inte att folk

går runt och tänker på vad andra har på sig.

Pelin: Man kan typ se på kläderna vilket

program folk går; dansarna har loafers, fotbollsspelarna

har Lacoste-skor, rockarna har

kängor, basketspelarna basketskor...

VAD VILL NI GÖRA I FRAMTIDEN?

Nicole: En massa saker! Bli barnpsykolog till

exempel. Det är många barn som har det

jättejobbigt och som saknar någon att prata

med. Jag tog det själv väldigt hårt när mina

föräldrar skilde sig när jag gick i fyran. Jag

hade alltid varit pappas flicka, och så plötsligt

skulle han inte bo hemma längre. Jag

höll allt inombords i stället för att prata med

någon om det, det var inte så bra. Jag kan

tänka mig att bli nagelskulptör också, eller

reklam- och modefotograf.

Pelin: Du kanske kan testa skärpan på

mig? (Hon poserar och skrattar.)

Nicole: Ett tag funderade jag också på att

bli advokat,men jag vet inte längre.

Pelin: Det tänkte jag också ett tag. Jag

har alltid gillat att prata och komma på bra

argument. Förut såg jag jättemycket på

amerikanska serier, som Ally McBeal, där de

försvarade oskyldiga och tjänade flera tusen

i timmen. Men svenska rättegångar verkar

rätt tråkiga. Jag kan tänka mig att bli journalist

också. I vilket fall som helst något som

har med samhället att göra.

Du vill inte satsa på basketen i stället?

– Jag coachar redan på fritiden, tjejer som

är elva, fyller tolv. Visst, det kanske vore kul

att fortsätta som tränare. Men bara om jag

skulle coacha värsta laget som vinner värsta

turneringen. Det vore grymt.

Som ”Svennis” fast inom basket?

Pelin: Ja, det hade varit häftigt!

Jesper: Jag funderar på att välja rättskunskap

i tvåan som individuellt val, i stället för

styrketräning. Vem vet, jag kanske får försmak

för att bli typ advokat?

Jack:Jag vill bli någon slags läkare,naprapat.

Nicole: Vaddå, en sådan som klämmer?

Jack: Ja, som tar typ 500 spänn för en

kvarts behandling. (skrattar)

Nicole: Jag tycker inte om smackljuden!

Jack: Det har jag inga problem med. Det

känns kul att kunna åtgärda folks problem, så

där hokus pokus. Lite som en modern Jesus!

(Alla skrattar.) Eller också bli sjukvårdsläkare,

men det är svårt att komma in. Mitt mål är

att gå ut gymnasiet med hyfsade betyg och

sedan skriva alla rätt på högskoleprovet.

Nicole: Jag vill bli egen företagare och rik!

ÄR DET VIKTIGT FÖR ER ATT TJÄNA

MYCKET PENGAR I FRAMTIDEN?

Jack: Ja, det är jätteviktigt. Har du pengar har

du en helt annan frihet att göra vad du vill.

Och det känns bra att springa runt med

egna stålar. Jag ska sommarjobba i år igen.

Pelin: Det känns taskigt att fråga föräldrarna

om pengar hela tiden.

Jesper: Men det är ju inte bara mycket

pengar som gör en lycklig.

Pelin: Nä det är klart! Om jag skulle välja

mellan tio miljoner eller någon som älskar

mig, skulle jag välja kärleken.

Nicole: För mig är pengar allt! Därför städar

jag på helgerna och jobbar på café.

Pelin: I sommar ska jag jobba på dagis för

att spara ihop pengar till nästa sommar. Då

ska jag tågluffa i Europa.

Jesper: När jag slutat gymnasiet funderar

jag på att jobba ett tag hos min pappa

som är möbelsnickare.Men det är ingenting

jag vill göra resten av livet.

Nicole: Fast direkt efter studenten kan

man ta lite vilka jobb som helst bara för att

få bra meriter.

Pelin: Ja, det behöver ju inte vara värsta

toppjobbet direkt. Men först vill jag resa jorden

runt och jobba som volontär. Hjälpa

hemlösa barn i Latinamerika eller Afrika.

På vägen hem föreslår Nicole att de fyra

mer eller mindre viga ettorna ska göra en

Stockholm Boogy. Hon får undrande blickar

till en början, men efter några minuter har

Pelin klivit upp på Jacks axlar och de andra

följt efter i en märklig formation. När krafterna

sinar faller de ihop på gräsmattan.

Sedan är det sommarlov.