På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Lisa spränger sten

Under uppväxten var det bara hästar som gällde för Lisa Jansson. Men när hon blev arton fick hon upp ögonen för något helt annat – att spränga berg och sten i luften. Idag är Lisa 27 år och en av landets få kvinnliga bergsprängare. Det är spänningen i yrket som lockar, känslan av att aldrig riktigt veta hur explosionen kommer att bli.

Det är tur att lisa är morgonpigg. Som bergsprängare är det tidiga mornar som gäller. När arbetsdagen drar igång vid halv sju har hon redan hunnit med frukost och bilresan från hemmet i Uppsala till Stockholm. Arbetsplatsen varierar beroende på vad som ska byggas – det kan vara vägar och gator eller husgrunder och broar som ska beredas. Lisas uppgift är att ladda sprängningen, det vill säga att fylla de spränghål som borraren gjort i berget med sprängämnen.

– Jag apterar patronen med tändaren, och fyller sedan på spränghålen med dynamit. Med hjälp av en laddkäpp känner jag av hur fullt det är i hålen. När jag laddat klart fylls hålen igen med grus och för att det inte ska spruta sten under själva sprängningen täcker vi platsen med gummimattor.

Explosioner fascinerar

Lisa är uppväxt på landet, omgiven av djur, och länge ville hon arbeta med hästar. Men när hon var klar med gymnasiet kändes karriärplanerna inte lika självklara och hon tog ett – som hon då trodde – tillfälligt jobb på pappans byggföretag i Västervik. Där kom hon i kontakt med en bergsprängare som tog med henne på olika uppdrag. Lisa fascinerades omedelbart av de kraftfulla explosionerna och bestämde sig: hon skulle bli bergsprängare. Hon fortsatte som lärling på företaget.

– I början fick jag bära grus och dynamit till sprängningen. Efter ett tag fick jag vara med vid laddningen. Jag minns att jag tyckte det var jätte häftigt när det smällde.

Redan efter ett år tog Lisa en grundkurs i bergsprängning och något år senare fick hon sitt sprängkort. Det ger henne behörighet att själv ladda och avlossa sprängladdningarna. Idag är hon även utbildad arbetsledare vilket innebär att det är hon som har det övergripande ansvaret för detonationen.

– Jag ångrar inte en sekund att jag valde det här yrket. Det är fortfarande lika spännande och så får jag vara ute i friska luften. Framförallt är det ett väldigt fritt jobb och jag har möjlighet att styra mitt arbete som jag själv vill.

Kånka på säckar

Idag har Lisa anställning på en bergsprängningsfirma i Stockholm och projekten har under åren varit skiftande. Hon har sprängt till rondeller och transportvägar och gjort rörgravar till kablar och avlopp. Det kanske mest spännande projektet, men också det mest fysiskt påfrest-ande, var när hon ledde stora sprängningar på Arlanda flygplats. Vid byggnationen av bana 3, när salvan skulle laddas, fick hon kånka fram och tillbaka på 25 kilos tunga kartonger med dynamit.

– En sådan stor salva rymmer mellan åtta till tio ton dynamit. Det fanns ungefär 200 hål, som vart och ett rymmer ungefär 50 kilo. Och sedan täckte vi varje hål med grus. Så det tog flera dagar att göra färdig salvan.

Saknar jobbsnacket

Lisa stormtrivs med att vara bergsprängare, men kan som tjej ibland känna sig ensam. Landets kvinnliga bergsprängare kan räknas på handens fem fingrar. Hon berättar att det som tjej kan vara svårt att klara de riktigt tunga lyften, att ryggen och knäna tar stryk och att hon ofta är ”alldeles död” när hon kommer hem. Samtidigt tycker hon att det finns många fördelar – alla vet vem hon är och det är okej att delegera det allra tyngsta arbetet till killarna.

I höstas tog hennes liv en ny vändning – hon blev gravid och bytte blåstället mot mammakläder, och idag har tunga dynamitsäckar ersatts av en betydligt lättare två veckor gammal baby. Hon njuter av mammaledigheten, men kan sakna den spänning som jobbet ger henne och snacket med kollegorna.

– När jag säger till tjejer att jag är bergsprängare blir det ofta helt tyst. Det kan vara lite pinsamt. Jag tror de flesta vet väldigt lite om vad det innebär, de kan inte relatera till det och vet inte vad de ska fråga.

Så blir du bergsprängare:

• Gå gymnasieskolans byggprogram, inriktning anläggning. När du gått klart dina tre år är

du klar att ta jobb som lärling ute på ett företag. När lärlingstiden är avklarad, efter cirka två år, avlägger du ett yrkesprov och får då ditt yrkesbevis.

• Det finns även möjlighet att få hela utbildningen till byggare genom lärlingsanställning i ett företag. Teoretiska kärnämnen och yrkesteorin läses parallellt.

text: Elsa Westerstad

foto: Antina-Maria Hessel