På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Learning by doing

Lärlingsutbildningarna är något helt nytt bland gymnasieprogrammen.Tanken är att eleverna är halva tiden i skolan och halva tiden ute på praktik.

ISABEL REDHE OCH Camilla Karmehag går tillsammans på Omvårdnadsprogrammet – lärling på Stadsmissionens gymnasium i Liljeholmen. Isabel tänkte först att hon skulle börja jobba i vården

senare, typ när hon blev 35. Men när hon hörde talas om att den här utbildningen skulle starta kände hon: ”Självklart! Jag kör på det här med en gång istället”.

Lärlingsprogrammet är nytt och finns på försök på praktiska utbildningar sedan förra året. Man läser i princip bara kärnämnena, några karaktärsämneskurser och projektarbetet i skolan.

Resten av tiden gör man praktik.

– Man ska inte välja en lärlingsutbildning

och tro att man får slappa. Praktiken

är inte så lätt, man kan inte gå omkring

och vara lat direkt, och betygen hänger

mycket på den. Man måste tycka om att

jobba för man får ju inga pengar för det.

Men det är riktigt kul, säger Isabel och

Camilla.

– Vi går djupare in i kunskapen och

kan tolka vad som står mellan raderna.

Vi matar inte bara in fakta som man ska

kunna. Och det är alltid någon som har

haft kontakt med någon som haft den

sjukdom som man läser om till exempel.

Jag blir motiverad av att verkligen förstå

vad det är jag läser i böckerna, säger

Camilla.

– Jag tycker också att man växer lite

hela tiden som människa eftersom man

inte bara sitter och pluggar. Man gör

något av sina tre år på gymnasiet. Och

det kommer man aldrig att ångra, säger

Isabel.

Båda har gjort praktik dels på ett

äldreboende, dels inom hemtjänsten.

Äldreboendet tyckte de var mest psykisktpåfrestande eftersom det var personer där

som var i slutskedet av sina liv.

– Jag lärde mig mycket grundläggande

omvårdnad där och fick öva mig i den

mentala biten, att inte ta med jobbet hem.

I hemtjänsten hade jag mer att prata om

med dem som vi kom hem till. Där är

man mer en del av deras liv. Det är en

annan känsla, speciellt att komma hem

till folk för första gången. Det är konstigt

att städa hos någon som man aldrig har

varit hos förut. Man vet ju inte var allt

ska vara, säger Isabel.

– Ja, man behöver nog vara ganska

flexibel som person och kunna anpassa

sig till var man hamnar. Och social så att

man inte är helt tyst. Man får ta initiativ

och visa varför man borde få göra saker

när man är där, säger de.

Lärlingseleverna är på en arbetsplats

under en termin och varvar fyra veckor

där med fyra veckor i skolan enligt ett

rullande schema. Därför träffar de inte

klassen lika ofta, men under praktikperioden

är alla i alla fall i skolan på fredagarna

då de har lektioner och rapporterar

hur det går.

– Det gäller att man har lite struktur

på sig själv, det är mycket plugg när man

kommer tillbaka till skolan efter praktiken.

Man måste palla att göra det intensivt, men det är helt klart värt det, säger Isabel.

– Och man får inte högskolebehörighet

automatiskt, men man kan

välja till de kurserna, säger Camilla.

Efter gymnasiet vill Camilla kanske bli

sjuksköterska och Isabel sjuksköterska

och barnmorska. Men båda vill jobba

efter gymnasiet innan de pluggar vidare.

– Man kommer att vara så liten

annars. De flesta är ju lite äldre när de

börjar där, säger Isabel.

– Praktiken är också bra på det

sättet att vi får kontakter och erfarenhet

och då kan vi få jobb lättare sedan,

säger Camilla.