På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Krokslättsgymnasiet reste till Uganda

Under tre veckor i februari reste fyra elever från Krokslättsgymnasiets Vård- och omsorgsprogram till Uganda för att praktisera på en skola där och samtidigt skaffa sig nyttig erfarenhet från en helt annan kultur. Med sig på resan hade de sin lärare Lena Fergman som var med under första veckan för att sköta allt praktiskt med pengar och se till att eleverna kom tillrätta i sina familjer.Elever från Krokslättsskolan har under tre års tid fått förmånen att åka på studieresa till Uganda. Med på resan i år var Linnea Sönsteby, Samsam Abdi, Katarina Mokos och Victoria Guldbrand. Nytt för i år var att eleverna den här gången bodde inackorderade i familjer. Detta för att i ännu högre grad utveckla det kulturella utbytet med värdlandet. Tidigare år har de bott på hotell under hela vistelsen. - Det var en kulturchock först, för min familj hade inte varmvatten och maten var väldigt annorlunda mot här hemma. Och det var massor av kackerlackor inne i huset. Men vi vande oss och lärde oss att berätta om vad för mat vi gillade så att de kunde anpassa det lite mer för oss, berättar Samsam.Tjejerna bodde två och två i sina familjer och på dagarna praktiserade de på en skola i staden Entebbe. I skolan som drevs i privat regi tyckte tjejerna att de var mycket mer disciplin än i skolorna här hemma i Sverige. Barnen hade stor respekt för sina lärare och kunde till och med få en örfil om de inte uppförde sig:- Det kändes konstigt och fel när vi såg en lärare som gav ett barn en örfil. Det var också så att man ibland pekade ut barn som inte var så duktiga. De som var bäst fick sitta för sig själva och man sa till de som inte var lika duktiga att de skulle jobba för att bli som de bästa. Det var ovant för oss, säger Linnea.Trots hård disciplin var det samtidigt en varm stämning och inte alls så fattigt och strängt som de först hade tänkt sig. Alla barnen tyckte det var väldigt spännande att få besök från Sverige och såg upp till sina besökare och visade stor respekt. I deras ögon är Sverige ett mycket rikt land där de flesta har det väldigt bra. Krokslättseleverna deltog i undervisningen och fick också chans att själva hålla i ett par lektioner. Något som gick bra eftersom alla pratar engelska.- Man får inte glömma att vi fick besöka privata skolor och det är stor skillnad i Uganda. Statliga skolor är gräsliga med kanske 100 elever per klass. Bänkarna räcker inte till alla. De privata skolorna drivs med pengar från föräldrar som betalar en terminsavgift. Den täcker in kostnader för lokaler, skolkläder, mat och böcker berättar Lena Fergman.Något som också gjorde stort intryck på Krokslättseleverna var känslan av att ingen stressade i Uganda. Att passa tider var inte så viktigt och de flesta tog dagen som den kom. Den största skillnaden med familjerna de bodde hos jämfört med hur de själva lever här hemma var att de var så uttalat religiösa. I Uganda är de flesta kristna och religionen hade stort utrymme i vardagen. Tjejerna berättar hur man bad bordsbön och sjöng psalmer varje dag.- En annan jättestor skillnad mot här hemma är att alla var så vänliga och gästfria i Uganda. Man hälsar på alla man möter och så är det ju verkligen inte i Sverige där man knappt hälsar på grannen, säger Samsam.På frågan om vad de tagit med sig för viktiga lärdomar hem svarar de alla att de lärt sig att inte ta något för givet.- Vi har det så bra här i Sverige och saknar ingenting. Vi har till exempel rent vatten i kranen och det skall man uppskatta. Det är bara de riktigt rika i Uganda som har råd att ha det som vi.Lena Fergman är nöjd med resan och tycker att erfarenheterna på många sätt kan kopplas positivt till undervisningen här hemma. Tjejerna får nu dela med sig av sina upplevelser till klassen och andra elever på skolan.- Vi är mycket positiva till den här typen av internationellt utbyte och skulle vilja göra mycket mer av det i framtiden. Vi vill även skapa internationella kontakter digitalt på olika sätt för att ge fler av våra elever möjlighet att utbyta erfarenheter med ungdomar från andra länder. Vi får se hur vi kan utveckla det framöver, berättar elevernas lärare Yvonne Strandén Nordgaard som varit engagerad i resan fast från hemmaplan.