På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Hur hamnade de i byggbranschen?

Stockholm växer. För att fler bostadssökande ska få plats tänjs gränserna ut i väderstreckens alla riktningar. Ett exempel är Hammarby Sjöstad, söder om Södermalm i Stockholm. Sjöstaden ska bli en ”stad i naturen” med innerstadskänsla och Hammarby allé som huvudstråk. Många stora byggföretag är inblandade i projektet, däribland ncc. GymnasieGuiden besökte ett av landets mest spännande byggen för att se vilka yrken som döljer sig under hjälmarna.

Örjan Nordlund, anläggningsarbetare

Ålder: 38 år

Gick i gymnasiet: bygg- och anläggningsteknik

Drömbygge: Globen

Örjan har jobbat i Hammarby Sjöstad i tre år. Han är anläggningsarbetare och var bland de första på plats vid byggstart. Som anläggare är han med och skapar områdets utomhusmiljö, det kan vara allt från gräsmattor och lekparker till asfalterade gator och rör för avlopp och vatten. Han har varit delaktig i ncc-kvarteren Revet, Holmen och Grynnan. Som mest har de varit tio anläggare på plats, men nu är de bara fem kvar.

– När jag kom hit var stället en godsterminal för fraktare. Så det fanns en del att göra för att det skulle kunna byggas bostäder här. Tanken

är väl att jag ska vara här först och sist, men ofta är vi klara lite innan själva bygget är helt slutfört.

Anläggningsarbetare jobbar ofta tillsammans i lag och i varje lag ingår flera olika yrkesgrupper. Örjan tycker att det är en samarbetsform som funkar väldigt bra.

– Det är kul att lära känna alla. På det här bygget är vi totalt 120 pers, men eftersom jag jobbar utomhus lär jag känna de flesta. Stämningen är mycket råare än på ett kontor. Alla säger vad de tycker och det skämtas friskt. Men det är alltid hjärtligt. Det kanske är svårt att komma som lärling första dagen, men man kommer snabbt in i det.

Som anläggare jobbar han med maskiner av olika slag – grävmaskinen är den vanligaste, och motorkap som används för att kapa järn och betong. Just för tillfället handlar arbetsdagen om att sätta upp en mur.

– Vi har burit upp emot 25 ton för hand. Varje sten väger 80 kilo och vi bär två och två, med handtag. Så det här jobbet är inte bara sötebröd. Det kan vara ganska tungt och det sliter på kroppen. Men vi har många hjälpmedel. I grävskopan är det ju i princip bara att sitta och peka.

Allra bäst gillar Örjan finplaneringen. Att få göra det där sista, få till ett snyggt resultat som alla ser. Från början är han snickare men han känner att hans nuvarande arbete är bredare och mer varierat.

– Som anläggare är man mer ”all-round”. Det kanske är lite skitigare än de andra byggjobben men det är mycket mer varierat. Framförallt gillar jag friheten, att få vara utomhus hela dagarna. Regnar det så firar vi för rusk som det heter, det vill säga vi går hem. Vi kan ju inte som de andra yrkesgrupperna gå in och jobba.

Stefan Eriksson, betongarbetarlärling

ålder: 17 år

går i gymnasiet: byggprogrammet

drömbygge: twin towers

favoritverktyg: murarslev

På bygget är det obligatoriskt att ha hjälm och det visar sig att just hjälmen avslöjar mer än vad man vid första anblicken kan tro. Skyddsombuden bär gröna hjälmar, lagbasen har ofta en vit och de flesta andra byggarbetare pryder huvudena med en orange färg. Röda hjälmar har de som går som lärlingar på bygget. En av dem är Stefan.

Stefan går byggprogrammet på Rönninge gymnasium. Utbildningen är unik eftersom den varvar fyra veckors teori med fyra veckors praktik på en arbetsplats. På många andra skolor är praktiken ofta förlagd till skolans egen verkstad. Varannan månad under ett års tid har Stefan jobbat på bygget i Hammarby Sjöstad och han är mycket nöjd med att redan under skoltiden få vara ute på ett riktigt bygge.

– I regel får vi fast anställning direkt efter skolan, då har vi fått så mycket praktik som krävs, berättar Stefan som bara kan lovorda sin utbildning.

En betongarbetares två huvudsakliga arbetsuppgifter är armering och gjutning. Armeringen innebär att man monterar armeringsjärn i de gjutformar som träarbetarna byggt. När det är klart gjuts betong i formarna. Betongen hälls ner i formen och sedan används olika slags vibrationer för att den ska fylla ut formen. När betongen väl stelnat efterbehandlas ytorna och slätas till.

– Betong är kanske inte det mest lättarbetade materialet men med lite redskap så går det. Jag tycker att det är kul som fan. Man får jobba mycket med sina händer, är utomhus, får frisk luft och bra motion.

Betongarbetare kan vara ett ganska fysiskt krävande jobb och Stefan berättar att det är viktigt att tänka på arbetsställningar och alltid bära rätt för att spara ryggen. De tyngsta momenten underlättas idag av hjälpmedel som betongpumpar och byggkranar.

– Jag gillar att jobba fysiskt och som betongarbetare måste du orka ta i lite. För mig är det inga problem. Jag älskar att riktigt gå på betongen. Det är helt underbart, inte så mycket finlir, utan för det mesta är det stora ytor som ska bli jämna och släta.

Som lärling arbetar Stefan tillsammans med sin handledare och lär sig yrket genom att de jobbar tillsammans. Men just nu går han och spacklar och det är ett moment där han jobbar helt på egen hand.

– Lite förtroende har jag väl lyckats jobba upp. Jag har varit med och gjutit minst sju, åtta våningar – golv, tak och väggar och jag känner att jag lärt mig massor. Personkemin mellan mig och min handledare stämmer, så det funkar kanon. Jag tycker att det är roligt varje morgon jag ska gå hit, trots att det är väldigt tidiga mornar och jag måste gå upp halv fem för att hinna.

Maria Ericson, rörisolerare

ålder: 36 år

gick i gymnasiet: vård och omsorg

egenskaper som krävs för att arbeta som rörisolerare: noggrannhet och tålamod

Maria har bara varit på bygget i knappt en vecka. Hon arbetar som rörisolerare för företaget Mälarrör och håller för närvarande till i garaget under kvarteret Holmen. Hennes jobb består av att isolera rörledningar för att minska förlusterna av energi. Just idag är det värmestammarna som måste isoleras.

Hon jobbade tidigare inom vården men tog sedan extra jobb som rivare, ett jobb som följdes av en tid som betonghåltagare.

– Som betonghåltagare gör du hål för ventilationen, el och vvs. Jag började jobba för min pappa som är arbetsledare på Rivkraft. Jag gjorde bland annat all håltagning på ett bygge i Hässelby. Där fick jag kontakt med Mälarrör och så blev det att jag började som lärling hos dem.

Som lärling på Mälarrör har hon fått lära sig yrket från scratch. Hon började tillsammans med kollegan Peter i två månader men har sedan dess jobbat alltmer självständigt. Framförallt har hon hållit till på två större byggen i Stockholm city.

– Jag trivs väldigt bra som rörisolerare. Det går knappt att jämföra med att jobba inom vården. Jag gillade det också, men ibland kan jag tycka att det är skönt att slippa servicebiten, inte behöva passa upp och vara glad hela tiden. På ett bygge kan du mer gå i din egen lilla värld.

Hon gillar att yrket bjuder på en stor variation, att det alltid finns massor att göra och att tiden går väldigt fort.

– Det passar mig att arbeta med mina händer. Roligast tycker jag att det är att jobba med ett material som heter armaflex. Det är en sorts gummi som du skär ut bitar i och sedan limmar ihop. Det är väldigt pyssligt och blir väldigt fint.

Arbetet är självständigt och hon måste fatta många egna beslut. De största svårigheterna dyker upp när hon ska isolera i väldigt trånga utrymmen.

– Ofta kan hålen i väggarna vara för trånga eller rören ligga för tätt och då är det svårt att få plats med isoleringen.

På bygget talas det hela tiden om ”gubbarna” och Maria är ganska ensam om att vara tjej. Hon berättar att hon ofta får frågan om hur det fungerar och att det då slår henne att hon inte tänker särskilt mycket på att hon är i minoritet. Hon delar bod med rörmokarna och känner sig aldrig ensam.

– Jag hade trott att den omtalade grabbiga jargongen skulle vara mycket värre. I och för sig säger många att de skärper sig när en tjej är i närheten, så jag kanske inte får höra allt. Det enda jag kan sakna är ett eget omklädningsrum. Jag skulle gärna duscha innan jag åker hem och hade vi varit fler tjejer här hade vi väl kunnat kräva en egen dusch men nu är vi så få att det knappast är rimligt.

Rikard Lindkvist, träarbetare

ålder: 26 år

gick i gymnasiet: byggprogrammet

Drömbygge: golden gate bron

Rikard har arbetat som träarbetare i sju år, varav de första två som lärling. En träarbetare kan ha väldigt varierande arbetsuppgifter och är med från grunden till dess att de sista delarna av köksinredningen är på plats. På bygget i Hammarby Sjöstad har Rikard varit med och tillverkat gjutformarna kring den järnkonstruktion som armerarna gör och som sedan fylls med betong, av betongarbetare som Stefan. Just nu arbetar han med att gipsa innerväggar.

– Jag jobbar hela tiden med mina händer. Till min hjälp har jag framförallt cirkelsåg, bågsåg och bultpistol. Trä är helt klart det bästa materialet. Det är perfekt att arbeta med för det är så lättarbetat.

Samarbetet är relativt tätt med grupper som just betongarbetare, elektriker som sätter in doser i väggarna och utsättare som sätter ut väggarna. Det är ett upplägg som passar Rikard perfekt eftersom han tycker att det bästa med att jobba i branschen är den kamratskap som uppstår mellan byggarna.

– Som nu när vi kört stommen här, då blir vi verkligen ett gäng. Det är väldigt bra stämning och man märker att det läggs mycket energi på hur vi har det. Platschefen är bra och har ordnat så vi fått både pingisbord, gym och bastu. Sedan finns det ju alltid några som man retar sig på. Vi är ju cirka 90 gubbar så det vore väl konstigt om personkemin stämde mellan alla.

I gymnasiet gick Rikard byggprogrammet. Det var då första året som programmet blev treårigt. Han tycker att det är bra att man på byggprogrammet får den grundläggande kompetensen till högskolan, så att möjligheten finns att sadla om, om man skulle paja en axel eller få ont i ryggen.

– Under gymnasietidens tre år måste jag ha spikat minst 20 friggebodar. Men det är klart, mest fick vi göra saker som skulle rivas direkt, det var inte alltid man byggde på riktigt.

Riktigt blev det däremot när Rikard kom ut som lärling.

– Som lärling fick jag gå med en gubbe hela tiden. Jag var som hans tredje hand, och det lärde jag mig mycket på.

De som jobbar i byggbranschen har privilegiet att de kan åka runt till platser och stolt peka ut sådant som de gjort. På så sätt är jobbet väldigt konkret, resultatet är synligt för alla. Men några guidade turer bland sina verk är inget som Rikard brukar ge.

– Det skulle säkert vara annorlunda om till exempel Katarina kyrka brann ner igen och man var med och byggde upp den på nytt. Det skulle såklart vara något. Jag var nere hos en kompis som hade varit med och jobbat med Öresundsbron. Han ställde sig stolt och pekade och sa: ”den där har jag byggt”. Men det var som ett skämt liksom.

Det återstår att se om Rikard och de andra i framtiden stolt pekar ut den nya sjöstaden. Den kommer i alla fall att bli något i särklass – med sina takterrasser, strandpromenader och alléer. Och ett är säkert – det är faktiskt de som byggt den.

text: Cecilia Bengtsson foto: Åsa Magnusson