På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Gymnasiesnack

Clay, Max, Victoria, Jakob och Elin träffas på en go-cartbana i Stockholm. Om mindre än en månad går de ut nian och snacket handlar mest om slutbetyg och alla prov som ska hinnas med. Men också om studentfester och de kommande åren på gymnasiet. De känner en stor lättnad över att valet till gymnasiet äntligen är klart. Elin har alltid vetat att hon vill bli fotograf medan Max och Jakob inte har en aning om vad de vill bli och därför sökt det lite bredare samhällsprogrammet. Clay vet att hon vill plugga vidare på universitet och har sökt natur.

Max puttar upp dörren till det mörka garaget framför go-cartbanan. Tätt efter honom följer Victoria, Elin och Clay och sist går Jakob, som tvinnar förstrött på en dreadlock. Det är fredag eftermiddag och det råder snart-helg-stämning hos gänget som bestämt sig för några snabba åk innan helgen drar igång. Men först sätter de sig i cafeterian, tar en cola och småsnackar lite. Max utbrister ”just det” och kommer på att han måste göra sitt omval till gymnasiet i helgen. Först bestämde han sig för samhällsprogrammet med inriktning journalistik, men nu har han ändrat sig och ska istället välja samhälls- eller naturinriktning. Även Victoria sökte först journalistutbildning men utnyttjade omvalet och har nu sökt sam med språk på Norra Real.

Victoria: Jag tyckte journalistinriktningen var för specialinriktad och eftersom jag inte är hundra på att jag vill bli journalist valde jag om. Jag vill ha en bra grund och gillar språk som engelska och spanska.

Clay har sökt natur med naturinriktning på Blackebergs gymnasium. Hon vet redan idag att hon vill plugga vidare på universitet, därför kändes programmet rätt. Jakob har sökt en skola som ligger nära hemmet, och eftersom han inte har en aning om vad han tänker göra i framtiden och vill ”hålla alla dörrar öppna” föll valet på sam. Till skillnad från Jakob vet Elin precis vad hon vill göra – jobba som mode- eller kändisfotograf. Därför valde hon samhällsprogrammet med mediainriktning på Riddarfjärdsskolan.

Elin: Jag har känt ganska länge att jag vill jobba som fotograf, ända sen jag var liten faktiskt. Men jag har varit inne på andra grejor också. Ett tag ville jag designa kläder. En annan period var jag säker på att jag ville jobba inom restaurang.

Bli när man blir stor

Kring bordet enas de om att det är svårt att redan vid 15-års ålder veta vad man vill jobba med. Det är få förunnat att vakna en morgon och känna ”det här ska jag bli”. De menar att man inte ska tänka för mycket på det utan läsa något som man tycker är roligt. Har man inget särskilt intresse är det bäst att söka en bred utbildning som ger en möjlighet att plugga vidare på högskola. Så resonerade Clay när hon valde natur. Dessutom gillar hon ämnen som matte och fysik.

Clay: Naturämnen intresserar mig mer än

samhällsämnen. När du läser NO-ämnen handlar det om att du måste förstå, inte plugga in en massa årtal och sånt som du gör på samhälle. Det är inte alls min grej!

Victoria: För mig är det tvärtom. Jag har alltid tyckt om språk. Ända sen jag var ganska liten har jag älskat att skriva, läsa tidningar och titta på nyheter. Det är därför jag tror att jag vill arbeta som journalist och ta upp riktiga problem som finns i samhället. På den inriktning jag sökt kommer jag förhoppningsvis att lära mig mycket om grammatik och språkets grunder.

Max: Jag har också alltid gillat att skriva och det var därför jag först sökte journalistik. Dessutom tycker jag om att ifrågasätta saker och det tycker jag att journalister får bra möjligheter att göra. Det är nog ett yrke som skulle passa mig bra, men jag är inte helt säker. Även konstnär är spännande, det är helt otroligt att man kan blanda in så mycket i en tavla, och på ett så snyggt sätt. Jag ritar en del på fritiden och håller på med graffiti, men jag tror kanske inte att det är något jag kommer jobba med.

Jakob: Jag har faktiskt ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor. Helst ska det vara ett yrke där jag får jobba med händerna, det får inte vara något skrivbordsjobb. Jag har varit inne på olika grejor, ett tag funderade jag på att bli polis. Det skulle vara roligt att få hjälpa samhället och så tycker jag om vapen. Jag tror inte att universitetet är min grej, men jag får se hur jag känner efter tre år.

Grymt med reggaeförening

När valet till gymnasiet ska göras får man vara beredd på att andra lägger näsan i blöt. Studie- och yrkesvägledare ger rekommendationer, kompisar tycker en sak och föräldrarna en annan. Visst ska man lyssna, menar Clay och resten av gänget, men det är också viktigt att känna efter och tänka själv. Elin ”tog in” goda råd och fattade sedan ett beslut som hon själv är nöjd med.

Elin: Det var jätte många som sa ”nej du

kommer aldrig få något jobb i framtiden, för alla läser media”. Trots att jag var ganska säker på vad jag ville välja blev jag såklart osäker. Till slut gjorde jag det jag kände för. Jag tror på att göra sin grej, sen fixar det sig alltid. Men det är klart jag lyssnade lite på mina föräldrar som tyckte att jag skulle välja sam/media och inte bara media.

Max: Jag känner igen det där. Folk varnade mig för att läsa media/journalistik eftersom det kommer bli stenhård konkurrens om jobben. Kanske är det bara de som får bäst betyg som får jobb i slutändan.

Victoria: Jag valde bara efter vad jag är intresserad av, men sen visade det sig att alla mina kompisar ska börja i samma skola, och några till och med i min klass.

Max: Jag vill nog gärna gå på en skola där jag känner folk, men det behöver inte alls vara mina gamla klasskompisar.

Jakob: Jag har inte tänkt ett dugg på vilken skola mina kompisar ska gå, utan valt en skola som verkar bra och som ligger nära mig. Jag har sökt tre program på Norra Real så jag vill verkligen in där. Ett plus är att de har en reggaeförening. Vet inte riktigt vad det går ut på, men det står på hemsidan att de sitter och lyssnar på reggae-musik. Och kanske röker man ganja (skratt).

Clay: Det var min kompis på Blackeberg som sa till mig att den skolan är bra, så jag gick på öppet hus och fick prata med elever och lärare. Jag

fick ett bra intryck och bestämde mig för den.

Plugghäst och media-wannabe

Att gå på öppet hus kan vara ett sätt att få reda på om en skola är bra eller inte. Vill man få en uppfattning om vilka skolor och utbildningar som finns är gymnasiemässan ett alternativ. Men kring bordet enas man om att det ”översäljs” på mässorna, att skolorna bara talar om att de är bäst, men inte vad de har att erbjuda. Ryktesvägen verkar vara ett sätt så gott som något, men det gäller att se bortom alla för-utfattade meningar som finns – om teknik-

nördar, naturpluggisar, flumesteter och media-wannabes.

Clay: Eftersom det är rätt svårt att komma in på natur blir det lätt ”pluggisvarning” på de som går där. Men det är inte en stämpel som jag bryr mig om, jag kan ta det!

Elin: Alla som söker natur är ju inte pluggisar. Många läser det för att de inte vet vad de vill bli, men vill ha en bra grund. De som läser natur kan komma in var som helst sen.

Clay: Ja, och sen beror det ju på vad man är för person, om man får den stämpeln eller inte.

Max: Esteter är inte alls så flummiga som många kan tro. De har ju valt den inriktningen för att de har en talang för det konstnärliga och för att de verkligen gillar att syssla med det. Jag skulle vilja påstå att de har större koll och är mer målinriktade än sådana som jag som väljer sam för att hålla alla dörrar öppna.

Klara sig själv

Hur kommer då livet på gymnasiet att skilja sig från nian? Är lärarna annorlunda, kurslitteraturen omöjlig att begripa och måste man hänga över böckerna hela dagarna för att klara sig? Jakob och Max läser gymnasieskolans a-kurs i matte och har därför redan fått känna på vad det kan innebära att läsa på gymnasiet.

Max: På a-kursen måste du verkligen ta tag i ditt pluggande själv. Allt är under eget ansvar. På högstadiet får du reda på och förklarat vad du ska plugga, på a-kursen skriver läraren upp några sidor i hörnet på tavlan sen är det meningen att du ska förstå och läsa själv. Talen är i stort sett de samma som i nian, men det är ett helt annat sätt att arbeta på.

Victoria: Jag ser fram emot att ta studierna i egna händer, då får jag bestämma mer själv och se vad jag går för.

Elin: Jag tycker att det är bättre när någon säger åt mig vad jag ska göra, att läraren sätter lite press. Om jag måste ta eget ansvar är det lätt att det inte händer något.

Max: Det gäller att du förstår att du går i gymnasiet för din egen skull, inte för någon annans, innan det hinner gå dåligt.

Jakob: Det är lättare om någon pressar på lite, samtidigt är det bra att kunna sköta sig själv, det måste du ju göra sen när du jobbar. Men det vore bättre om man fick lära sig ta större eget ansvar redan i åttan och nian, då skulle övergången till gymnasiet gå smidigare.

Men att börja gymnasiet är inte bara allvar. Det är roligt också – och förväntningarna på vad som väntar är höga. Elin har redan börjat planera för inköpet av en vit folkabuss, med vilken hon ska dra ner till Afrika när ”körkortet är fixat”. Clay har inbjudits att följa med om hon lovar att hjälpa till med målningen av kärran. Jakob kan tänka sig att gå en bartenderkurs och kanske öppna en bar och Victoria och Max hoppas på riktigt grymma fester.