På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Frihet under ansvar

Fyra elever, fyra olika tankar kring skolan, framtiden

och vad som är bäst med livet på gymnasiet.

GymnasieGuiden träffade Maria Flygare,

17 år, och Cecilia Eyem, 16 år, som båda

går samhällsvetenskapsprogrammet med

ekonomisk inriktning, Tomio Araki, 17 år,

på medieprogrammet, inriktning rörlig

bild och Marcus Linder, 17 år, som går

naturvetenskapsprogrammet med inriktning

natur. Cecilia, Marcus och Maria

går på Mikael Elias Teoretiska Gymnasium

i Stockholm och Tomio går på ntigymnasiet.

– Är det inte du som brukar hoppa

omkring inne på gymmet? Marcus Linder

vänder sig till Tomio Araki när vi satt oss

vid ett bord på kaféet i Kungsträdgården i

Stockholm.

– Haha, ja det kan nog stämma. Jag

brukar vara där rätt ofta.

Tomio tränar Kung-Fu fyra gånger i

veckan och spenderar även mycket tid på

gymmet som ligger vid skolan. Utöver den

träningen hinner Tomio inte så mycket

mer. Ibland hänger han vid datorn och

försöker hinna träffa kompisarna någon

gång i veckan. Cecilia dansar street dance

och är med kompisar. Maria dansar även

hon, men har inriktat sig på disco. Därutöver

spenderas fritiden till att träffa

kompisar, shoppa och fika. Marcus umgås

mycket med sin flickvän och spenderar

även en hel del tid i kyrkan där han

ska bli ungdomsledare.

Vi pratar om vad som skiljer gymnasiet

från grundskolan och alla fyra verkar

vara ganska överens.

MARIA: Det är friare än grundskolan men

med frihet kommer ju också ansvar. Det

ställs mycket högre krav på oss elever och

allt är mer seriöst.

TOMIO: Ja, det är friare än grundskolan

och jag tycker också att det är roligare

ämnen.

CECILIA: På gymnasiet handlar det

mycket mer om att tycka och tänka själv

och att analysera kring olika uppgifter.

Men jag har det sättet att plugga med mig

från grundskolan eftersom vi arbetade

mycket på det sättet även där.

MARCUS: På gymnasiet vill alla samma

sak, man har valt ämnen utifrån vad man

är intresserad av. Alla är liksom mer

motiverade. Det jag kan sakna från till

exempel nian är kontakten med en del

kompisar. Många av mina vänner går

fortfarande kvar i skolorna ute i Haninge

där jag bor. Det är nästan bara jag som

går inne i stan.

TOMIO: En annan skillnad från grundskolan

är att lärarna fick säga till oss

elever mycket mer. I gymnasiet är det

högre krav på att man själv ska vara

disciplinerad.

Vi pratar vidare om det var svårt att

välja gymnasieprogram.

TOMIO: För mig var det självklart vad jag

skulle välja för program. Jag gick bildoch

formklass i grundskolan och ville

fortsätta med media så jag skulle bara

välja rätt inriktning. Jag kan tänka mig

att jobba med lite olika saker, stå bakom

kameran, arbeta med grafisk produktion,

rörlig bild eller liknande. Bara det är

media. Vi väljer inriktning andra året så

jag får se vad det blir då.

MARIA: Jag tyckte valet var jättesvårt.

Jag gick musikalklass och tänkte först att

jag skulle valt något musikprogram men

så funderade jag på om det verkligen var

det jag ville hålla på med. Jag kom fram

till att jag mest ville ägna mig åt musik

på fritiden.

MARCUS: Jag visste att jag skulle välja

något teoretiskt där jag skulle arbeta med

hjärnan och inte med händerna. Jag valde

mellan sp eller nv och då jag tyckte mest

om naturämnena blev det nv.

MARIA: Huu, nä, för mig var det tvärtom.

Jag ville absolut inte ha för mycket

matte till exempel.

CECILIA: Det var mycket att välja på

så det var ganska svårt. Jag var bland

annat på Älvsjömässan och där fanns

det massor av bra information om

gymnasievalet. Jag tog jättemånga

broschyrer för att bli så informerad som

möjligt.

Var det viktigt att välja rätt program till

gymnasiet och vad styrde?

CECILIA: Det är klart att föräldrarnas åsikt

spelade roll men det var inte avgörande,

och inte heller kompisarnas val. Vi hade

gott om tid att tänka på det här valet och

vi pratade mycket i skolan om det, varje

måndag frågade man, ”Vilken mässa har

du besökt i helgen?”.

Jag valde ekonom-inriktning för att

samhällsvetenskapligt med samhällsvetenskaplig

inriktning kändes för allmän.

Jag ville inte gå natur, för det programmet

har ett sånt pluggrykte.

TOMIO: Jag tyckte det kändes viktigt

att välja rätt inriktning utifrån det jag

ville göra sen. Valet var helt upp till mig

och jag utgick ifrån det jag ville. Mina

föräldrar visste vad jag var intresserad av

och tyckte att jag skulle välja därefter.

MARIA: Lite kanske det påverkade vad

kompisarna valde men jag valde mest

utifrån mina intressen. Jag vet inte om

det är mer viktigt för tjejer att ha tryggheten

att några kompisar valt ungefär

samma skola och program. Mina föräldrar

sa att jag skulle välja det som kändes

rätt för mig. Det kändes som ett viktigt

val men jag tänker också att jag kan välja

mer specifikt sedan.

MARCUS: Även mina föräldrar sa att

jag skulle välja det som jag tyckte kändes

bäst. Man ville kanske välja lite utifrån

vart kompisarna tog vägen men det var

inte det viktigaste. Man lär ju känna nya

människor på gymnasiet.

Hur är lärarna?

Alla fyra tycker att lärarna är väldigt bra.

MARCUS: Det är bra att de är så unga.

Rektorn på vår skola är superbra och

pratar mycket med oss elever. Om vi sitter

på rasten och hon kommer fram så kanske

man tror att hon ska informera oss

om något men då undrar hon bara hur

det är. Sånt är kul.

MARIA: Ja, det känns som en fördel att

de är unga, de kan sätta sig in i vår situation

lite bättre då. Jag tror generellt att

det är viktigt med motiverade lärare som

är positiva.

TOMIO: Vår rektor är också jättebra

och ordnar till exempel lagkvällar med

skolan. Men min engelskalärare är bäst,

skriv det!

MARIA: Haha, ja vår rektor höll i ett

body step-pass med 70-talstema och

klädde ut sig i 70-talskläder.

CECILIA: Vi har jättebra lärare och de

är bra pedagoger också, de står inte bara

och läser ur en bok på lektionerna.

Skillnader i det sociala livet?

MARCUS: Jag kan verkligen sakna grabbgänget

jag umgicks med i grundskolan. Vi

var cirka tolv killar som umgicks typ jämt

och nu blir det ju inte lika ofta. Jag tyckte

stämningen var härlig i grundskolan. Fast

det är den nu också.

CECILIA: Jag tycker inte ettan och nian

skiljer sig så jättemycket men man märker

i alla fall att det är lite softare på

gymnasiet. Det är mer jämnlikt bland

eleverna på något sätt.

TOMIO: Jag hatade min gamla klass så

jag ville verkligen till något nytt.

MARIA: Jag hade en väldigt bra klass i

grundskolan. Den kan jag sakna. Men

här umgås man mycket över klassgränserna

också. Man lär ju också känna en

massa nya människor.

TOMIO: Jag är ganska petig i mitt val

av vänner. Jag har hellre två väldigt nära

kompisar än många ytliga.

Framtidsplaner efter gymnasiet?

TOMIO: Jag ska utomlands. Jag har släkt i

Kobe, i Japan, så jag tänker åka dit och

bo där men jag vet inte hur länge.

MARCUS: Jag pluggar nog vidare

direkt, annars kommer jag nog inte att

orka det. Fast det beror så klart på betygen

vad jag kommer att läsa.

CECILIA: Just nu känns det som att jag

vill plugga vidare direkt annars kanske

jag inte orkar det. Men det beror på

betyg. Jag får se hur det känns i 3:an.

MARIA: Efter gymnasiet vill jag nog ta

ett år och resa omkring för att sen plugga

vidare. Men jag vill nog inte ta för lång

paus, då kanske jag tappar motivationen

för att läsa.

Yrkesmöjligheter?

MARCUS: Jag får se vad jag gör sedan. Jag

vill arbeta med att hjälpa till i samhället

och vill gärna bli polis, läkare eller kanske

civilingenjör. Teater verkar också

roligt.

MARIA: Jag vill arbeta med människor,

inom till exempel vården. Jag kan tänka

mig att arbeta som naprapat, sjuksköterska

eller kanske dietist.

CECILIA: Jag vet inte riktigt vad jag vill

göra. Men jag vill ha bra betyg så att jag

har många valmöjligheter sen.

TOMIO: Antingen vill jag hålla på med

media på något sätt eller arbeta som

skådespelare. Min kampsportslärare är

skådespelare och pushar mig att satsa

på det. Jag har varit med i några produktioner

och även varit statistarbetare på

Kungliga Operans uppsättning av

Näktergalen.

Vad gör ni om tio år?

MARIA: Jag hoppas att jag har ett fast jobb

som jag trivs med. Jag tror att jag bor i

Stockholm.

TOMIO: Jag hoppas jag är klar med

min utbildning, att jag har ett jobb och

att jag kan bo i Japan.

CECILIA: Jag vill nog bo kvar i

Stockholm. Hoppas att jag har pluggat

klart då och att jag har ett kul jobb.

MARCUS: Jag bor nog också kvar i

Stockholm men jag vill försöka åka

utomlands åtminstone en period.

Är det för mycket fokus på att välja

karriär redan i skolan?

MARCUS: Jag tyckte det var lite jobbigt

med profilvalen vi skulle göra och alla

”paketlösningar” man kunde välja.

MARIA: Nja, det kändes liksom att

man skulle välja rätt, så där inför framtiden

så man hade en bra grund. Det var

lite läskigt med gymnasievalet. Det är

ju hur många val som helst. Mamma

berättade att de hade mycket färre val

att göra när hon var ung.

MARCUS: När jag skulle välja så tänkte

jag att om jag hatar natur när jag väl

börjat, så kan jag alltid byta till sp.

Vad har ni för råd till dem som nu

ska välja program?

TOMIO: Jag tycker det är viktigt att ta sig

lite tid och tänka igenom valet.

MARCUS: Ja, det kan också vara bra

att besöka olika skolor och ta många

broschyrer och titta igenom dem noga.

MARIA: Man ska absolut välja program

utifrån sig själv och vad man vill. Det är

ju lätt att säga men kanske inte alltid så

lätt att göra.

Och man kanske inte tror att man ska

få några nya kompisar – men det får

man!