På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Frihet på hjul

Framtidsbransch: transport

Frihet på hjul

Malin Nilsen i Gävle är den nya tidens lastbilsförare – både ung och tjej. I början var hon

tvungen att bevisa för ”gubbarna” att hon var minst lika bra som dem, men det behöver hon

inte längre. Nu cruisar hon fram i sin Volvo FH12:a likt vägarnas okrönta drottning.

text: Elsa Westerstad foto: Ryno Quantz

Att Malin nilsen valde Fordonsprogrammet,

inriktning transport, när hon skulle söka

till gymnasiet var mest ”en fix idé”. Hon tyckte

att det verkade coolt att köra stora fordon,

men visste över huvud taget ingenting om

bilar. Hon beskriver sig i stället som ”en riktig

tjej-tjej” med långa naglar, någon som lika

gärna hade kunnat bli make up-artist.

– Många som väljer att bli lastbilsförare

är åkar-söner, som typ växt upp i en traktor

och börjat jobba tidigt på pappans åkeri.

Killar som lever för bilar! Så var det inte alls

för mig, det var lite en chansning, men jag är

glad att jag vågade testa. Jag trivs jättebra

som lastbilsförare, säger Malin.

I skolan lärde hon sig teorin och tog sina

körkort, men det var under praktikperioderna

på olika åkerier som hon fick känna på yrket

på riktigt. Sedan studenten för drygt två år

sedan är hon anställd på B Hedlunds Åkeri

i Gävle, samma ställe som hon en gång praktiserade

på. Hon kör sträckan mellan Stockholm

och Gävle i sin Volvo FH12:a, och fraktar

allt från kaffe och läskedryck till liftar och

godisställningar. Hon manövrerar den 35 ton

tunga lasten med säker hand, backar vagnen

med stil och hittar i stort sett överallt i hela

Stockholmsregionen. Det var värre i början,

när hon var grön i branschen och dessutom

var tvungen att bevisa för sina äldre, manliga

kollegor vad hon gick för.

– När jag skulle backa in i min port stod

det klasar med förare och tittade på. Det var

lite irriterande, jag tänkte: ”Ge er! Jag står ju

inte och glor på er när ni kör!” Men jag behövde

bara visa att jag var minst lika bra som

dem, sedan slutade de bry sig, säger hon och

skrattar.

Malin kör lastbil mellan sju på morgonen

till sent på eftermiddagen. Trots att hon är

hopplöst morgontrött och tycker att det är

alldeles för tidiga morgnar, föredrar hon ändå

”... jag är glad att jag vågade

testa. Jag trivs jättebra som

lastbilsförare”.

att jobba dag framför nattskift. Det gjorde

hon nämligen sitt första år som förare – och

då blev det inte mycket sova av.

– Jag är ett nattmänniska, och när jag var

klar med mitt skift stannade jag alltid uppe

för att småprata med chaufförerna. Jag kan

inte gå och lägga mig efter jag har jobbat, det

är hopplöst. Det är bara när jag är ledig dagen

efter, typ på fredagar, som jag slocknar klockan

nio framför tv:n.

Vad är det bästa med att vara lastbilsförare?

– Frihetskänslan! När solen skiner och jag

sitter där bakom ratten och lyssnar på hårdrock

– det är rätt fantastiskt. Yrket kan vara

slitigt ibland, men du får igen det genom alla

fina körningar.

Är det ett tufft jobb, rent fysiskt?

– Nä, inte så. Förut lastade och lossade lastbilsföraren

all frakt för hand, men i dag använder

man ofta truckar. Vissa pallar väger nästan

1 ton! Vid lättare last får man handplocka

kartonger och dra pall-lyftare, men det är

inte så farligt tungt.

Vad gör du när bilen går sönder?

– Är det ett tekniskt fel lyser varningslampan

och då gör jag en felsökning på min dator i

bilen. Då står det på skärmen att det till

exempel är fel på bromssystemet. Händer

det andra saker med bilen – som för ett tag

sedan när turbon gick – då ringer jag efter en

bärgare och så fixar vår mekaniker felet.

Vad gör du om 10 år?

– Jag jobbar nog fortfarande i transportbranschen,

men jag kan tänka mig att hålla på

med logistik i stället, koordinera och planera

körningar från kontoret.