På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Framtiden nästa!

Det hade bara gått några veckor på höstterminen när några i klassen började prata om det. Snart hängde resten på, och under en period var gymnasievalet på allas läppar. Program och inriktningar. Meritvärden och behörighet. Särskilda varianter och spetsutbildningar. När studie- och yrkesvägledaren kom till klassen för att informera om valet blev de alla fem lite stressade.

Till att börja med verkade valet så väldigt stort och svårt.– Jag blev nog mer stressad än vad man borde vara. Det kändes liksom livsavgörande i början. Men sen efteråt tänkte jag att »det är ju bara gymnasiet«, säger Adrian.

– Så kände jag med. Att nu bestämmer jag hela min framtid. Men sen när jag ändrade mina val vid omvalet, från natur-natur till natur-miljö, då var det som att jag kom på att jag kan ju faktiskt utbilda mig vidare sen, om jag skulle ångra mig, säger Johanna.

Nu, när valen väl är gjorda, har de lugnat ner sig alla fem och inser att även om valet är viktigt så avgörs inte hela deras framtid i och med det. Nu pratar man inte lika mycket om det i klassen längre heller.

– I början snackade jag och Adrian ganska mycket om det. Det är många som har undrat varför jag har valt att läsa om djur och då har jag och Adrian, som båda har valt lite udda program, kunnat prata med varandra, säger Simon.– Nu när man har valt så känns det ju inte lika tyngande. Nu kan man ju inte göra något åt det. Fast en del är ju såklart nervösa över att inte komma in, säger Emelie.Påverkan utifrånInför själva valet samlade eleverna på sig information från flera olika håll. Att föräldrarna finns vid ens sida är en trygghet tycker de, men mest litar de nog ändå på sina kompisar.

– Jag har försökt att lyssna så lite som möjligt på mina föräldrar faktiskt, för jag känner att det här är mitt val. Man ska prata med dem såklart, men jag har nog mer lyssnat på mina kompisar och frågat de som redan går på gymnasiet vad de tycker om de olika utbildningarna, säger Adrian.

"Jag har nog mer lyssnat på mina kompisar och frågat de som redan går på gymnasiet vad de tycker om de olika utbildningarna"

– Men föräldrarna bryr sig ju om ens framtid, och det är skönt att de står vid ens sida, menar Johanna.

– Ja, egentligen borde man ju säga tack för att ni bryr er, men jag vet inte. I nian blir man liksom lättare arg på sina föräldrar. Det bara blir så, säger Adrian.– Men alla föräldrar förstår ju inte heller. När de själva skulle gå i gymnasiet fanns det inte så mycket att välja på. Då kom man ju in på det närmaste gymnasiet, säger Emelie.Simon tycker att ett bra sätt att få information var att gå på de öppna hus som skolorna anordnar. Där kunde han prata med både elever och lärare. Han och de andra gick på tre eller fyra öppna hus var. Johanna besökte hela tio skolor.

– Jag tyckte att det var bra, för när man kommer in i en skola så ska man få känslan ’här vill jag gå’. Det är det som är viktigt egentligen, säger Emelie.Måns håller med om att känslan för skolan är viktig, men tycker att skolornas öppna hus kändes väl mycket som ren reklam.

– Alltså, det går inte att lita på allt de säger. Jag frågar hellre mina äldre kompisar, för det känns som att vissa elever på öppet hus inte vågar säga vad de egentligen tycker, menar han.

– Ja, det är viktigt att man får veta båda sidorna. För man vill ju verkligen veta. Jag tror egentligen att skolan tjänar på det också, att vara ärliga, håller Simon med.Alla fem är medvetna om reklamens inverkan, och köper inte vilka knep som helst. Och att locka de här eleverna med laptops eller annan utrustning, det verkar inte fungera. Att skolan är bra är det enda som räknas.

– På en skola jag var på öppet hus på var det första de sa att vi skulle få egna laptops. Och då tänker man att ’det klarar jag mig utan’. Samma sak när de säger att man ska få jobba med ny utrustning. Så länge skolan är bra spelar det ju ingen roll, säger Emelie och de andra håller med.Gymnasielivet – ett nytt livTill hösten börjar så gymnasiet och med det startar även en ny fas av livet. Att det kommer att bli annorlunda, det är de överens om. Men mest positivt.

– Jag är jätteglad för att få börja i en klass med folk som är likasinnade. Om jag sitter och pratar teater en hel dag nu, då tycker inte alla att det är så intressant, men sen får jag ju vara med såna som är likadana. Och att få hålla på med teater i skolan, det ska bli jättekul! säger Emelie.

Simon håller med. Han ser fram emot att få umgås med andra som gillar fåglar och djur lika mycket som han gör. Och att få gå från en mattelektion direkt in i djurrummet. Även Adrian menar att det kommer att bli roligt just eftersom man har fått välja själv.

– Jag tror att gymnasiet kommer att bli lättare, för att då gör man ju det man vill hålla på med. Något man har valt själv. Sen blir det lättare för att man blir äldre. I sexan hade jag så svårt att sitta still, det är ju lättare att ta saker seriöst nu, säger Adrian.De är alla överens om att det kommer att bli mer att plugga på gymnasiet än i nian.

– Ja, det är klart att man kommer att behöva plugga mer. Men återigen, då är det ju något man vill plugga. Något jag vill söka information om och lära mig istället för sånt jag bara vill blir klar med och lämna in, säger Adrian.

Även om valet har varit stressande och lite svårt, så verkar det vara just känslan av att själva ha valt som gör att eleverna känner sig så motiverade.

– Efter nian har man ju inte skolplikt längre, så då har man faktisktett val. Just tanken att man skulle kunna skita i det om man ville tror jag gör att man blir mer peppad, säger Emelie.

– Och man har något mer att se fram emot. Att gå ut nian är ju inget speciellt, men nu får vi ju se fram emot studenten! Det blir nice, fyller Måns i.Hur mycket har ni tänkt på livet efter studenten?

– Det har jag tänkt på väldigt mycket, att jag ska ha möjlighet att läsa vidare. Jag har ju valt en bred linje just för att jag inte vet vad jag vill bli. Så jag har verk- ligen tänkt plugga vidare sen, säger Johanna.Även Måns har en plan för tiden efter gymnasiet.– Jag ville egentligen läsa till kock i Globen eller på Kungsholmen, men mina föräldrar tyckte att jag skulle gå ett högskoleförberedande program. De har sagt att de ska betala min utbildning om jag fortfarande vill bli kock efter gymnasiet, säger han.Emelie, som har valt estetiska programmet, är glad att det numera ger högskolebehörighet.

– Min mamma hade nog inte låtit mig gå estet om det inte var högskoleförberedande. Just för att om jag skulle ångra mig så måste jag kunna läsa något annat, säger hon.Naturbruksprogrammet, som Simon har valt, ger däremot inte automatiskt högskolebehörighet.

– Min linje är ju yrkesförberedande. Men eftersom jag vill bli biolog eller ornitolog så måste jag läsa vidare, och därför ska jag välja till en del kurser på individuella valet, säger han.Hejdå klassen!Att sluta nian och därmed säga hejdå till klasskompisarna ger blandade känslor hos eleverna.

– Jag tänker jippi, en nystart! Jag har ju gått med de här kisarna sen sexårsklassen och några av oss kommer nog att fortsätta att ses ändå, säger Adrian.

– Jag tycker att det känns trist också. Jag gillar verkligen vår klass. Nu kommer den att splittras och jag kommer inte att träffa alla igen, säger Johanna.Måns berättar att han har längtat till gymnasiet ända sen sjuan. Han har många kompisar i andra klasser och tycker att det ska bli kul att kanske få börja i samma klass som några av dem.

– Ja, Måns är en av de där coola killarna, säger Adrian med ett leende.Att börja i en ny klass med nya personer de inte känner tycker alla känns spännande. Det ska bara bli kul att börja med något helt nytt och få nya kompisar.

– Alltså om man som vi har valt inriktning efter vad man gillar; beteende, djur, teater, media och miljö – då har ju ändå alla i klassen samma intressen. Så fastän det blir nytt har man redan något gemensamt, avslutar Simon.