På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Ett speciellt gymnasium

”Det handlar helt enkelt om ödmjukhet från alla inblandade, och

om att inse att det finns flera olika sätt att lära ut något.”

I SOLNA I NORRA Stockholm

ligger Ingridskolan. Här arbetar man utifrån teacchpedagogiken. Klasserna är mindre, genomgångarna tydligare och tempot långsammare. Ingridskolan är öppen för alla, men har särskilda resurser för att hjälpa elever med diagnoser som

Asperger, adhd och Damp.

Anna Nylander går tredje året av fyra

på ES – bild och form. Hon har ingen diagnos

utan går här för pedagogikens skull.

Hennes mamma hittade Ingridskolan

genom en bekant som hade gått här.

– Jag hade det väldigt jobbigt i grundskolan

och gick ut därifrån med betyg i tre

ämnen. Jag gick i en stor klass på 30–40

elever med 1–2 lärare. Det funkade inte

för mig. Jag fick knappt någon hjälp och

jag trivdes inte. Jag pluggar bäst i en tyst

miljö. Jag tycker att det här är en jättebra

skola och nu har jag godkänt i alla ämnen

och mer än det i vissa, säger hon.

Varje elev har en egen arbetsplats och det finns speciella rum om man behöver

ha det extra tyst och lugnt när man studerar.

Men man får förstås också ha sin

arbetsplats bredvid en kompis som man

jobbar bra tillsammans med, så att man

kan hjälpas åt. Det har Robin Wirström

som går NV och läser fjärde året. Han

kom hit i sexan efter att han hade fått sin

diagnos. Då var skolan helt nystartad och

hade fyra, fem elever. Nu är de runt 30

elever bara på gymnasiet.

Robin är en av de äldsta eleverna,

både i ålder och i tid han har varit här.

– Jag har varit med om att skapa

många av reglerna här och jag känner ett

visst ansvar för nya elever, så jag försöker

ta hand om dem till exempel på rasterna.

Alla har rast samtidigt och eftersom

grundskola och gymnasium ligger i samma

hus träffas alla elever på hela skolan då.

Både Anna och Robin har också hjälpt

till på lektioner i yngre klasser.

– Man lär sig och influeras av studiepedagogerna

och lärarna hur man kan

hjälpa andra. Både genom att observera

dem och på hur de reagerar på oss. Jag

hade ett hemskt temperament när jag

kom hit men nu är det få saker som gör

mig upprörd, säger Robin.

På Ingridskolan ligger stort fokus på

relationen mellan elever och lärare.

Skolan har både vanliga lärare, som är

ansvariga för undervisning, genomgångar

och upplägg, och två studiepedagoger i

varje klass som hjälper läraren. Studiepedagogerna

blir ofta som klasskompisar

samtidigt som de är experter på eleverna och deras humör eftersom de följer med

samma elever en hel dag. De rapporterar

läget till lärarna i varje ämne så att de kan

pusha på rätt sätt. Det handlar helt enkelt

om ödmjukhet från alla inblandade, och

om att inse att det finns flera olika sätt att

lära ut något.

– Det är respekten som är grejen. Jag

har nästan kompisrelationer med många

av lärarna och studiepedagogerna och det

gör mycket. Om de respekterar mig så

respekterar jag dem. Sedan kan man ju

inte tycka om alla, men så är det ju överallt,

säger Robin.

– Det är lätt att prata med alla om

allt. Man kan kommunicera, säger Anna.