På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Ett år på High School

Av Fredrik ”sone” Sonesson

Jag började gymnasiet hösten 98, efter en fantastisk språkresa till England. Resan hade gett mig mersmak och när jag kom hem en mörk novemberkväll låg där en tidning från EF. Jag började läsa om ett år på High School. Med allt det roliga som hänt i England i fräscht minne, kände jag mig redo att ta ytterligare ett steg. Efter att ha övertygat mina föräldrar om att detta var något jag verkligen ville göra började ansökningsprocessen.

Det hela var enkelt. Jag fyllde i en intresseanmälan och sedan skötte EF resten. Mot slutet av ettan blev jag kallad till en intervju. Det var i sig ingenting att bli nervös för men jag kunde inte låta bli att oroa mig lite grand – för säkerhets skull liksom. Men intervjun gick jättebra och jag blev antagen.

Förberedelser

Andra året av gymnasiet gick kvickt och äntligen kom morgonen som jag gått och väntat på. Vi tog den nyöppnade Öresundsbron över till Köpenhamns flygplats, Kastrup, där jag fick mina biljetter av EFs guide. Efter ett tårfyllt farväl av föräldrar, syskon och andra gick vi upp för trappan, förbi säkerhetskontrollen, checkade in och klev ombord.

Vi anlände en solig dag mitt i New York. Efter en lång bussfärd kom vi till Yale University Campus. De två veckorna på förberedelselägret gick fort. Vi hade tre lektioner på morgonen och en efter lunch vilket lämnade eftermiddagen och kvällen öppen för aktiviteter. EF ordnade dagsutflykter till stranden, New York och Boston. Jag fick många nya vänner och tillsammans hade vi kanonkul. Sista natten hölls ett stort avskedsparty med inhyrd discjockey. När folk sedan började flyga ut till sina värdfamiljer var det många som fällde en tår.

High School Spirit och Texas

Vad är det första du kommer att tänka på när du hör Texas? Cowboyhattar och boots, stora bilar och oljefält? Jag hade förväntat mig landsbygd och öken med guldgul sand, ingenting kunde väl vara mer fel. Istället kom jag till en stad, visserligen med 45 grader Celsius.

High School Spirit kan inte beskrivas, det måste upplevas. Om jag ändå skulle göra ett försök skulle det bli något i stil med lycka, stolthet och oförglömliga minnen. Ett sätt att ha det bra helt enkelt, väldigt bra! Men jag kan aldrig beskriva känslan av att stå nere på planen, se en av våra killar göra TOUCHDOWN, vända sig upp emot läktaren och möta jublet. Det är kamratskap, den oslagbara gemenskapen som kommer ur känslan av att tillhöra samma grupp och vara stolt över den.

En sak lärde jag mig snabbt. Sport på High School tas mycket mer allvarligt än i Sverige. Amerikansk fotboll är stort, verkligt stort. Särskilt i Texas och Oklahoma. Här lever, äter och andas folk Amerikansk fotboll. De håller ögonen på High School spelarna för att se vad som kommer om några år. Man skämtar inte om fotboll här, och det förstår jag. Det finns nämligen få saker som går upp mot en fredagskväll med en riktigt bra match. Cheerleader-flickorna skriker för full hals, skolbandet spelar och marscherar i halvtidsvilan och skolans Drillteam, en stor grupp tjejer dansar och uppträder.

Tänk dig att du sover över hos din bästa kompis – ungefär så är det att bo i värdfamilj. Man tänker på vad man gör och vad man säger på ett sätt man inte gör hemma. Det är inte som att bo hemma. Det är nya och annorlunda regler. Maten smakar annorlunda, sängarna bäddas på ett främmande sätt. Till och med duschen startas på sitt eget speciella vis. En bra värdfamilj betyder mycket. Jag kom till ett medelålders par vars enda dotter är utflyttad sedan länge. Tillsammans har vi haft mycket skoj, bilat till Colorado, åkt skidor i Klippiga bergen och firat julafton framför en stor utomhusbrasa långt ute på landsbygden. Min värdfamilj har känt en väldig tillit till mig och alltid ställt upp till 100%. Detta innebär samtidigt att det förväntas mer av mig. Att jag sköter skolan, undviker olagligheter och passar de tider som vi kommit överens om. Tack vare min fantastiskt öppna värdfamilj har jag kunnat bli en del av den Amerikanska familjen. Jag har verkligen fått se insidan av Amerika, deras Amerika. Jag har fått dela deras liv och vardag.

Tips för dig som är intresserad

Åk med någon av de stora organisationerna. Det ger en bättre säkerhet om något skulle gå fel.

Skicka in alla papper i god tid, vänta inte.

Fråga om det är något du undrar över. Försök få tag i någon som själv har varit iväg.

Prata med din gymnasieskola. Se vilka möjligheter du har att översätta

amerikanska betyg till svenska och vilka papper du behöver för det.