På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Ett år på High School

Jag heter Philip Lundell och var utbytesstudent i Johnstown, Pennsylvania förra året. Skolan i USA är väldigt annorlunda från det vi är vana vid. Till exempel känner eleverna på skolan ofta en stor lojalitet gentemot

skolan och dess övriga elever. Mycket av detta grundas naturligtvis i det faktum att man tävlar i allt, från amerikansk fotboll till schack. Den ”spirit” man blir innesluten i är i princip obeskrivlig. Alla, det spelar ingen roll vad man tycker om varandra på fritiden, ställer upp för varandra när det handlar om skolans ”ära”. Den som är duktig på något blir väldigt uppmärksammad för det. Något annat karaktäristiskt med skolan är att den är tyst, relativt i alla fall. För första gången på mycket länge upplevde jag faktiskt studiero.

Något av det som var roligast under hela året var fotbollen (den amerikanska varianten). Reglerna är ganska komplicerade men kan sammanfattas som ”tackla killen som har bollen och om han ger den till någon annan, tackla honom”. De hade bestämt sig för att svenskar inte var mycket mer än stora kärringar, naturligtvis var jag tvungen att bevisa motsatsen.

Jag bodde hos familjen Lloyd. Familjen betydde mycket för mig. Jag hade från början tyckt att det lät kanontråkigt att behöva sitta på tradiga familjemiddagar, le och se intresserad ut. Nu blev det ju inte riktigt så. I stort sätt alla ”familjeaktiviteter” var på ett eller annat sätt roliga. Vi gjorde sällan saker ensamma, utom då vi åkte till en nöjespark, utan tillbringade mycket tid med andra familjer och släktingar.

I början hade många jäkligt kul åt hur jag pratade, men efter en ganska kort tid så fick jag till en nästintill perfekt dialekt. Ett par gånger när jag, tillsammans med en tjej som hade bott i USA i fem år (hon är från Bosnien), var på ”stan” så hörde dom att hon var utlänning men trodde att jag var amerikan! Den enda nackdelen med att ha fått in den där fina dialekten är att ingen här hemma riktigt hänger med när jag sätter igång. ”Du pratar så sluddrigt” är väl den vanligaste kommentaren. Men som sagt hade dom väldigt kul åt min till en början bristfälliga slang. En gång satt vi vid matbordet och fick för en gångs skull grönsaker (vegetables – veggies), och jag kläckte ur mig att jag tycker om veggies. Min värdbror tyckte av någon anledning att det var skitkul och frågade om och om igen om jag verkligen tyckte om veggies. Efter att jag hade insisterat i cirkus fem minuter förklarade han att veggies också är ett uttryck för att få kallingarna uppdragna i rumpan.

Det var dock inte bara dom som roade sig åt min engelska, jag hade ganska kul åt deras klantiga försök att tala svenska. Första dan ville min ”pappa” hälsa mig välkommen med något på svenska. Sagt och gjort. Han bestämde sig helt enkelt för att säga det enda han kunde på svenska så jag hälsades välkommen till USA med orden, ”du ska dö”. Ni kan ju föreställa er situationen!

Att bo i USA i ett år är inte bara att sitta på samma stol dag ut och dag in. Under året hann jag utöver skola, idrott och annat kul även med att besöka både Boston och New York. Dessutom var jag med familjen i Kanada och Niagarafallen. New York resan var anordnad av EF och de utbytesstudenter som ville skrev upp sig och åkte med. I New York såg vi bland annat ”Saturday Night Fever” på Broadway och julshowen på ”Radio City Hall”. Tillsammans med staden i sig runt juletid var detta något av det bästa jag gjort hittills i livet. Boston är nog en utav de vackraste städerna i USA och jag tror att Niagarafallen talar för sig.

Efter det att jag har kommit hem så vill naturligtvis alla veta hur det har varit och hur USA egentligen är. Det är en fråga som är helt omöjlig att svara på. Det finns inga ord på denna jord som kan beskriva det jag har varit med om och vad jag har lärt mig. Det enda svar som är möjligt att ge är ”åk själv och se”. Utan att ha upplevt något liknande är det omöjligt att veta. Det jag skulle vilja säga till dig som vill åka är: Var öppen, inget kommer vara som du tror och det är lättare att acceptera sanningen om man inte tror sig veta den från början.

Tips för dig som är intresserad av att åka som utbytesstudent:

• Åk med någon av de stora organisationerna. Det ger en bättre säkerhet om något skulle gå fel.

• Skicka in alla papper i god tid, vänta inte.

• Fråga om det är något du undrar över. Försök få tag i någon som själv har varit iväg.

• Prata med din gymnasieskola. Se vilka möjligheter du har att översätta amerikanska betyg till svenska

och vilka papper du behöver för det.