På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Emma Söderberg

Emma Söderberg, 22 år

Aktuell: Som basist i rockbandet Satirnine.

Vad gick du på gymnasiet?

Jag gick natur, med inriktning räddningstjänst på Värmdö Gymnasium. Jag hade bestämt att jag skulle läsa natur och så ville jag komma ifrån mina högstadiepolare.

Varför valde du det?

Mest för att jag visste att man fick lära sig mycket om akutsjukvård och psykologi. Jag ville bli läkare, men det kan man ju se sig i stjärnorna efter. Det är ju typ omöjligt att komma in på Läkarlinjen.

Hur var utbildningen?

Världens bästa! Det var jätte bra stämning i klassen och vi var väldigt peppade att lära oss. Två dagar i veckan hade vi lektioner på Doctus i Gustavsberg. Där var allt uppbyggt som en skärgårdsby med lektionssalar som såg ut som skärgårdshus. Vi läste ämnen som matte, kemi och brandkunskap. På gympan fick vi lära oss mycket om livräddning. En eftermiddag i veckan var vi på brandstationen på Värmdö.

Slashas eller stjärna i skolan?

Under höstterminen i ettan pluggade jag mycket. Sedan blev det stadigt mindre. Men jag hade en taktik så det gick bra ändå: jag var engagerad och aktiv på lektionerna och antecknade mycket.

Bildades inte Satirnine under gymnasiet?

Jo, jag gick i tvåan då. Jag träffade Hanna på ett tjejrockläger mellan nian och ettan och hon ville att jag skulle börja spela bas i ett band som hon och Canan hade startat. Så jag började spela med dem. Vi repade fyra gånger i veckan, men jag var van att hålla på med musik vid sidan av. Sedan högstadiet hade jag spelat både trummor, gitarr och cello. Cello spelar jag förresten fortfarande.

Bästa gymnasieminnet?

(skratt) Jag blev störtkär i en kille i slutet av gymnasiet. Kvällen före slutprovet i matte var vi på bio tillsammans, så det provet rök. Jag skrev till och med det i provpapprena att ”tyvärr, gick på bio igår med Johan så därför går det inte så bra för mig just nu, men jag är glad ändå…”.

Favoritmusik under gymnasiet?

Jag började lyssna på punk. Riktig punk, inte ”trallpunk” som det blev mest av på högstadiet.

Vad gjorde du direkt efter skolan?

Jag började plugga på forskningsskolan på Karolinska Institutet, men jag hoppade av redan efter någon vecka. Det krävdes för mycket, att vi skulle vara i labbet mellan åtta och fem varje dag och skriva feta uppsatser på engelska. Det var inte riktigt vad jag kände för. Det var också efter studenten som vi var med och tävlade i ”musik direkt” och fick spela på världsutställningen i Hannover.

Vad är det bästa med att hålla på med musik?

Att få stå på scen och spela, speciellt om publiken är med och det blir värsta draget.

Om du inte höll på med musik?

Jag jobbar 63% på ett korttidsboende för barn i Björknäs. Det är jätte roligt. Där är alltid livat, lite tossigt ibland – och så tycker jag så mycket om barn. Skulle jag inte ha musiken skulle jag vilja bli barnläkare eller psykolog. Psykologi är intressant, då får man fundera på hur människor är och varför de har blivit så. Det ger ett slags djup.

Råd till den som vill satsa på en musikkarriär?

Ge inte upp, fortsätt att kämpa, trots att det känns tungt. Ta så mycket initiativ som det går och tacka ja till alla spelningar. En spelning kan alltid leda till något annat. Och framförallt: Gör alltid din egen grej. Det håller bäst i längden.