På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Eldsjälar i kampen mot mobbing

De allra flesta har någon gång kommit i kontakt med mobbing. Kanske har du blivit utsatt själv, varit med i gruppen som mobbat eller tillhört den där stora skaran som valt att titta bort, ryckt på axlarna och tänkt att ”Det där är ju inte mitt ansvar”. Men det finns eldsjälar som har valt att aktivt engagera sig i kampen mot mobbing. Gymnasie-Guiden har träffat två av dem.

Sara Damber är projektledare för Tillsammans, utbildningsdepartementets nationella satsning mot mobbing, och grundare av organisationen Friends. När GymnasieGuiden träffar Sara kommer hon direkt från en debatt i TV 4:s morgonsoffa. Det har handlat om Lina Olofsson som samma vecka stämt sin skola och Umeå kommun för år av mobbing i högstadiet. Lina har vid ett flertal tillfällen förts till sjukhus med hjärnskakning och kramper. Idag lider hon av posttraumatiskt stressyndrom. Sara berättar om sin medverkan i programmet:

– Jag talade om det som kommit att bli mitt ”brinnande klot” och det är att vi måste ge eleverna själva ett forum där de kan vara med och lösa problemen med mobbing. Det är hos eleverna som den största kunskapen och förståelsen finns, det är ju deras vardag det handlar om.

Tanken om elevmedverkan börjar så sakteliga bli accepterad men när Sara för fem år sedan startade Friends var den inte lika självklar. Många menade att mobbing var ett ”vuxenansvar” och det saknades ett förtroende för att ungdomar själva skulle kunna påverka situationen.

– Jag har haft många brainstorms där jag bett skolpersonal skriva ner tänkbara åtgärder mot mobbing. Det brukar resultera i ett tiotal förslag, alla ganska lika. När jag gör samma övning med elever får jag långa listor med förslag, alla kanske inte är genomförbara, men den enorma kreativiteten visar att det här är en resurs vi måste utnyttja, säger Sara.

Den tysta gruppen

En skola där alla känner sig trygga borde vara en självklarhet. Trots det visar statistiken att cirka 100.000 elever mobbas varje år. Siffran antas dessutom dölja ett stort mörkertal, att veta exakt hur många som lider av kränkningar och påhopp är en omöjlighet. Sara gör en intressant ekvation:

– I Sverige finns det cirka 1,3 miljoner elever. Vi säger att siffran 100.000 mobbade stämmer och utgår från att det finns i snitt tre inblandade per mobbingfall. Då innebär det att det finns ungefär en miljon elever kvar, som alltså inte är inblandade i mobbingen. Jag tror att den här gruppen är mycket viktig, den är vad jag kallar den tysta gruppen och det är dessa personer som vi måste få att agera mot mobbingen.

Framförallt handlar det om att förändra attityder och värderingar, visa på människors lika värde och plocka fram förebilder så att det upplevs som en självklarhet att vilja vara en bra kompis. Detta är en uppgift som organisationen Friends har tagit på sig. Friends arbetar nära eleverna och hjälper till att bygga upp en aktiv plan mot mobbing. Genom värderingsövningar och särskilda kamratstödjargrupper får eleverna kraft att säga ifrån mot elakheter och orättvisor. De lär sig tro på sig själva och bry sig om varandra.

Under sina fem år som aktiv på Friends kunde Sara följa kamratstödjargrupper och skolor där det skedde en fantastisk förändring, just därför att eleverna själva valde att engagera sig.

– Mobbing är inte bara skolans ansvar. Du har själv ett ansvar för att de som går i din klass mår bra. Det är lätt att skylla ifrån sig på kommun och politiker, men det är bara dumt.

Själv blivit mobbad

När Sara talar är det med ett brinnande engagemang som övertygar och smittar av sig. Det märks att hon vet vad hon talar om. Kanske beror det på att hon själv blivit utsatt för mobbing. Hon berättar att hon gick i samma klass från ettan till nian men att det plötsligt hände något i sjuan.

– Vi hade många problem i min klass, många grupperingar, ”innegäng” och ”utegäng”. När vi i högstadiet skulle börja i en större skola växte osäkerheten hos många och stämningen i klassen blev sämre.

Det var i denna veva som några tjejer i klassen började tala illa om Sara, först ganska oskyldigt, sedan allt mer kränkande. Plötsligt hade de olika gängen något gemensamt – att lämna Sara utanför, vara taskig och skämta på hennes bekostnad. Det klottrades elakheter om Sara på hennes skåp och på toaletten. Hon fick taskiga lappar. Till slut trodde hon att allt fnitter i korridoren handlade om henne.

– Jag vet än idag inte varför de gav sig på just mig. Jag skulle såklart ha sagt ifrån när det började, när det ännu inte hunnit bli så allvarligt. Men det gjorde jag inte. Istället valde jag att identifiera mig med rollen som klassens ufo. Jag satte på mig en konstig kjol, för om de sedan sa att den var ful så gjorde det inte så mycket, jag visste ju redan det. Sedan blev det bara värre, jag kunde inte klara av skolan, skolkade och låste in mig på toaletten.

Trodde det var fel på henne

På Saras skola talades det aldrig om mobbing så hon utgick helt enkelt ifrån att det var henne det var fel på. Hon berättar att ensamheten var enorm. När hon många år senare läste gamla dagböcker såg hon att allt handlade om en längtan efter att ha en kompis, att ha någon, vem som helst.

Under åttan började det bli bättre. En kille i klassen ställde sig plötsligt på Saras sida.

– Han gjorde små saker, sa till de andra att lägga av och kom och satte sig bredvid mig. Det gav mig kraft och så småningom var det flera som tog kontakt med mig.

I nian hade rollerna kastats om och Sara fann sig plötsligt i samma gäng som de tjejer som tidigare hade mobbat henne.

– Idag är det helt ofattbart att jag kunde umgås med dem. Men jag ville inget hellre. Samtidigt betydde det mycket för nu fick jag tillfälle att förlåta de som mobbat mig. De grät och bad om förlåtelse för det de hade gjort och jag kunde äntligen förstå att det inte varit mig det var fel på.

Idag har Sara stor hjälp av sina erfarenheter som mobbad när hon arbetar med andra drabbade.

– Jag känner igen mig i många situationer och det ger otroligt mycket tillbaka att få hjälpa människor som mår dåligt. Men vi som gör det är inga hjältar det är de som söker hjälp hos oss som är de verkliga hjältarna.

Rasmus Persson är 16 år och kamratstödjare på Södra Ängby skola, väster om Stockholm. Som kamratstödjare arbetar han för att hans skola ska vara en skola där alla trivs.

– Det är viktigt med en bra stämning i skolan. Alla ska känna sig välkomna, ingen ska behöva tycka att det är hemskt att gå hit. Det kan vara nog jobbigt med alla prov och läxor! Vi kamratstödjare fungerar mest som förmedlare, vi är öron och ögon i skolan. Om vi märker att någon verkar gå mycket för sig själv eller vara ledsen berättar vi det för kamratstödjarläraren som tar itu med problemet.

Det finns två kamratstödjare i varje klass och en gång varannan vecka träffas de för att ta stöd av varandra. De går då igenom olika problem, diskuterar hur de ska kunna arbeta förebyggande mot mobbingen och påminna om att de finns. Det har hänt att personer kommit direkt till Rasmus och bett om hjälp. Han tar då reda på så mycket han kan om fallet, undersöker om det kan vara ett missförstånd eller om det finns anledning att prata med en lärare. Han säger att det ibland kan vara svårt att avgöra exakt vad som har hänt.

– Ibland är det en skör tråd. Vi brukar inte utgå i från att en person är mobbad utan försöker ge det lite tid och kollar ifall det finns ett mönster. Om det gör det så tar vi mycket allvarligt på problemet. Men det är viktigt att undvika missförstånd. Vanliga gräl finns ju alltid.

På Södra Ängby skola har det funnits kamratstödjare i några år och Rasmus menar att det givit resultat. Den värsta mobbingen är nu borta. I början var det få som visste vad kamratstödjarna gjorde men nu är de välkända bland de andra eleverna. Nyligen var Rasmus med och arrangerade en kompisdag för hela skolan. Representanter från Friends bjöds in för att informera om mobbing och genom olika kompislekar fick eleverna lära sig vad mobbing verkligen är.

– Alla vet att det finns något som heter mobbing men det kan vara svårt att sätta fingret på exakt vad det är. Under Kompisdagen jobbade vi med olika scenarier som visar att det är viktigt att ta ställning och visa att man bryr sig. Annars blir man själv delaktig i mobbingen. Det handlar egentligen bara om att vara en bra kompis.

Tillsammans!

Tillsammans samlar alla de goda insatser som görs mot mobbing, från myndigheter, ideella organisationer och förbund och visar på de möjlig-heter som finns för att förhindra mobbing. Basen är en webbplats, www.tillsammans.gov.se. Här finns ett smörgårdsbord av kunskap och verktyg för den som vill engagera sig mot mobbing!

Friends!

Friends, www.friends.se, arbetar för att hjälpa så många skolor som möj-ligt att få ett fungerande kompisstödjarsystem och en handlingsplan mot mobbing.

Tips

• Undersök vad det finns för fungerande forum på din skola, till exempel ett bra elevråd.

• Be att få se skolans handlingsplan mot mobbing.

• Kolla om det redan finns elevskyddsombud eller kompisstödjare på skolan.

• Om det inte verkar finnas bra stöd på skolan, vänd dig till utomstående organisationer som till exempel Friends eller SVEA.

• Tänk på att ni elever är i majoritet i skolan. Det finns mycket som ni har egen makt att göra.