På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Cirkusgymnasiet

För cirkuseleverna på S:t Botvids gymnasium handlar det om att våga mer än de egentligen vågar. I den stora träningshallen får

de chansen att utmana sig själva – tänja sina gränser och trotsa rädslan. Akrobatik, jonglering och lindans står på schemat. Lek blandas med allvar

Det liknar mest en stor låda av plåt, en ganska oansenlig sådan, mitt i Alby Industriområde. Men den som kliver in genom den jättelika garageinfarten finner en toppmodern träningshall för morgondagens cirkusartister. Kroppar och rörelse är det slående intrycket. Det sjuder av liv. Cirkusliv. Redskapen vittnar om höga höjder och stort mod – cloudswing och flying rope, tyskt hjul och en rysk gunga från vilken du kan skjutas ända upp i taket.

Här har elever i årskurs 1 på S:t Botvids gymnasium samlats. Det ska bli två timmars cirkusträning. De går inriktningen nycirkus på det Estetiska programmet. Idag har de sällskap av de lite äldre eleverna på Cirkuspiloterna och ett gäng byggnadsarbetare som förbereder en samproduktion med Dramaten. De flesta går barfota, några i strumplästen. Någon har hörselskydd på sig, andra jonglerar lite nonchalant medan de står och småpratar i väntan på läraren.

Strandad fisk

Lektionen börjar på akrobatikmattan, med uppvärmning i form av kullerbyttor av det mer avancerade slaget. Några spontanhjular sig fram till mattan. Rockmusik dånar ur högtalarna. Det är långt till största möjliga tystnad.

– Raka ben, manar cirkustränaren Kristoffer Sylwan, när han beskriver hur fötterna ska flexa vid nedslaget.

Det borde göra ont men de flesta ser obesvärade ut. Med stort tålamod tränar de balans och smidighet. Någon klagar över att hon känner sig som en strandad fisk. Kopplingen mellan hjärna och ben vill inte fungera. Men för den som faller på ändan är det bara att fortsätta. En av eleverna, Kay Wiberg, förklarar att allt fortfarande är nytt, det sitter inte i fogarna ännu. Han tar en kort paus, slår sig ned på en studsmatta och berättar varför han valt att utbilda sig just inom cirkus.

– För mig var det som om en stor skylt sa att den här utbildningen ska du välja. Jag tycker om att röra på mig och gillar det extrema. Samtidigt vill jag gärna stå på scen och underhålla. Jag vill inte syssla med bara dans eller bara teater. Jag vill kunna blanda konstformer och göra min egen grej.

Kays »grej« visar sig vara det så kallade tyska hjulet. Med hjälp av läderremmar spänner han fast fötterna i ett stort hjul och rullar iväg. I denna tillsynes omöjliga ställning utför han sedan olika akrobatiska övningar. Det ser nästan lätt ut, och det är väl det som är tricket. Han berättar att hjulet är ett relativt outforskat område. Det finns inga egentliga regler utan han får själv leka forskare när han ska utveckla sina nummer.

– För att kunna behärska och göra konster i hjulet måste jag respektera det. Gör jag inte det gör det garanterat ont. Utmaningen består i att kunna klara av det utan att slå ihjäl mig. Det är det som är själva thrillern i det här.

Under sommarlovet ska Kay göra ett eget hjul i aluminium. Han har fått pengar av sin pappa till tillverkningen men ska rita det själv, efter måtten på sin egen kropp.

Farligt att tveka

Uppvärmningen är klar och klassen förflyttar sig längre in i hallen. Kristoffer trycker på en knapp på väggen och plötsligt öppnar sig en golvlucka. En jättelik mjuk matta på trampolinbotten kommer upp. Det är dags för volter.

En stor del av cirkusen handlar om att våga, att spränga gränser och trotsa den egna rädslan. I cirkushallen är det 11 meter upp till taket och även om akrobatikmattor och kuddar verkar mjuka kräver träningen en hel del mod.

– Tveka inte, ropar Kristoffer till klassen.

Ni måste ha full fart. Tvekar ni så smäller det!

Tuvali Talso står och väntar på sin tur att tveklöst kasta sig upp i luften. Hon berättar

att hon alltid varit rädd för att göra saker baklänges. Bakåtvolt var länge en omöjlighet, men nu har hon gjort stora framsteg.

– Inför en föreställning var jag tvungen att öva ett trapetsnummer, först tjugo gånger när någon passade bakom, sedan tjugo gånger alldeles själv. Det var så läskigt att jag började grina. Men sedan när jag klarat av det var jag superlycklig, säger hon och strålar.

Det handlar om att övervinna sig själv, förklarar hon och berättar att det framförallt är de höga höjderna som lockat henne till cirkus.

– Jag trivs allra bäst uppe i luften på en trapets.

Skapar en story

Eleverna på S:t Botvids Gymnasium tränar inte vilken cirkus som helst. Inriktningen kallas nycirkus och beskrivs bäst som en kultur av och för ungdomar. Till stor del har nycirkusen vuxit fram på gator och torg, ofta i gränslandet mellan olika uttryck som rock n’roll, dans, akrobatik, musikvideo och BMX. Nya trender som rollerblades tas ofta upp och blandas med inslag från traditionell cirkus. Utbildningen drivs i samarbete med Cirkus Cirkör som är den grupp som tagit nycirkusen till Sverige.

– Inom nycirkus använder man aldrig djur, men annars kan det vara lite vad som helst, förklarar Tuvali. Du skapar en story, det är huvudsaken, en helhet i föreställningen. Det tycker jag är vackert.

Själva cirkusträningen skiljer sig inte så mycket från traditionell cirkus. Till ämnena hör akrobatik, som är grunden i all cirkus, scenisk framställning, volter och trapets. Drygt hälften av tiden går åt till teoretiska studier av kärnämnena. Tuvali tycker att hon har hjälp av den disciplin och koncentration som hon lär sig i cirkusträningen när hon ska plugga andra ämnen.

– Cirkusträningen gör att jag klarar av allt övrigt i skolan, det vill säga kärnämnena. Jag har gått Waldorfskola innan och alltid varit van att röra mig mycket. Jag skulle aldrig klara av en utbildning där jag måste sitta still hela tiden.

Leka clown

För Tuvali och Kay är volter och akrobatik lika naturligt som matte. Men när de ska förklara för folk vad de gör möter de varierade reaktioner.

– De flesta är positiva och säger: Wow! Vad häftigt. Leker ni clown eller? säger Tuvali och skrattar. Bara gamla tanter tycker att det verkar oseriöst.

Kay nickar instämmande och förklarar att det är få som verkligen tar sig tid att ta reda på vad han gör i skolan.

– Ofta får jag höra typ: Här kommer clownen! Kom igen, visa något då! Riktigt så är det ju inte.

Men det måste finnas inslag av lek. Det bästa sättet är ofta att leka fram ett cirkusnummer. Även om det handlar om att leka i disciplin. Låta tankar och känslor flöda även under djup koncentration. Samtidigt kräver cirkuslivet en viss fysisk styrka och eleverna måste ha tillräckligt med självdisciplin för att göra sina armhävningar och situps. Kay pratar gärna om hur han vill använda kroppen som arbetsredskap. Han vill lära sig hur han ska ta hand om den på bästa sätt, hur han ska träna och äta rätt.

– I dagens samhälle är det många som glömmer att ta hand om sina kroppar. Det är för mycket skräpmat i TV-soffan, tycker han.

Han berättar att han nästan alltid har ont någonstans. Efter ett hårt träningspass känner han sig trött i hela kroppen.

– Jag har lärt mig att sömn är viktigt. När man sover får musklerna vila. Men det är värt all träningsvärk. Jag gör det jag älskar och det finns en väldig drivkraft i att hela tiden försöka nå sin dröm. Pressa sig längre och längre fram.

Vill bli sedda

När voltpasset är över skingras gruppen och alla börjar ägna sig åt lite friare träning. Någon fortsätter på akrobatikmattan. Andra balanserar på varandras axlar eller hoppar upp på en trapets. Kay tar fram hjulet igen. Vissa övningar kan verka farliga, men all träning sker under strikta säkerhetsformer.

I hallen märks en tydlig vilja att synas. Kay och Tuvali håller med om att cirkus kräver ett visst exhibitionistiskt drag.

– Vi är ju här för att utveckla oss som artister, förklarar Tuvali. Ska du hålla på med cirkus måste du vilja synas. Jag är egentligen blyg men med cirkusen är det annorlunda. Det är kul att visa upp sig när man verkligen kan något.

Se även www.gymnasium.botkyrka.se