På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Bye bye Sweden

Du har tre gymnasieår framför dig – se till att det blir kul på vägen! Att plugga ett år utomlands är ett bra sätt att utnyttja gymnasietiden till max. Kristin Samuelsson åkte till playan i Fuengirola och gick sitt andra gymnasieår på Svenska Skolan där.

Text: Elsa Westerstad

kristin samuelsson ber om ursäkt för

att hon inte svarade i telefon på uttalad tid. Hon var på stranden och tog ett dopp. Det är en helt vanlig junidag på den spanska solkusten med 35 grader i skuggan och gassande sol – då måste man svalka sig emellanåt för att »fungera«. Kristin går som gästelev på El Colegio Sueco, Svenska Skolan, i den klassiska semesterorten Fuengirola och har precis avslutat sitt andra år på det naturvetenskapliga programmet. Den vita skolbyggnaden ligger några hundra meter från den nio kilometer långa playan, omgärdad av citronträd och palmer.

– Det är helt fantastiskt här, stämningen

är så avslappnad! Men det är riktigt, riktigt varmt ända fram till september. Min värdfamilj har ingen air condition så ibland har det varit svårt att plugga fysik i 30 graders värme.

Svenskt fast ändå inte

På El Colegio Sueco fungerar det mesta som

på en vanlig svensk skola: undervisningen

följer den svenska läroplanen, det pratas

svenska på lektionerna och eleverna får

svenska betyg som gör att de inte förlorar en årskurs när de väl kommer hem till Sverige igen. Till lunch serveras svensk mat som köttbullar och fiskpinnar – spetsat med spanska specialiteter som paella och calamares – och kring de svenska högtiderna åker luciakronan och sillen fram. Svenskheten till trots är man på skolan noga med att alla elever ska lära sig så mycket som möjligt om det spanska samhället

och den spanska kulturen, inte minst språket.

– Jag åkte hit för att lära mig spanska

och det har jag verkligen gjort. Jag pratar

spanska varje dag med min värdfamilj och

med tjejerna i mitt volleybollag. Dessutom är gympaläraren på skolan spanjor.

Det är mycket som lockar i Fuengirola: att

ligga på stranden, dyka, gå på marknad och

hänga på kafé med en god café con leche. Är

det då inte väldigt svårt att koncentrera sig på att plugga?

– Jo, det kan vara det, men det har gått

jättebra för mig i alla ämnen. Ändå var jag lite skoltrött när jag åkte ner och kände att jag behövde en paus från vardagen.

Skämtsamt i värdfamilj

Under sitt år i Fuengirola har Kristin bott som gäst i en spansk värdfamilj som hon kommit väldigt nära. Hon minns hur nervös hon var inför första mötet då hela familjen hade samlats i trädgården för att hälsa på henne.

– Som tur var lättade pappan upp stämningen

genom att skämta. Jag kom med hur mycket packning som helst och då sa han:

»Ska du bara stanna ett år?«. De hade rätt

roligt åt att jag sa »un poco« hela tiden när jag fick frågan om jag pratade spanska.

Nattsudd à la Fuengirola

Savoy. Old Towns. Tramps. I Fuengirola breder barerna ut sig en efter en och till skillnad från våra något lutherska kvällsvanor håller barerna öppet ända fram till morgontimmen. Och regler rättar sig efter kultur: klockan sex på morgonen vill Kristins värdfamilj att hon ska vara hemma! En kulturell skillnad bland många. En annan, låt säga sydländsk, företeelse är fascinationen för det skandinaviskt

blonda.

– Så fort man går på gatan skriker killarna

»ruba« efter en, vilket betyder blond. Eller

»guapetona« som betyder betyder »vackra flicka«. I början blev jag lite irriterad, men nu har jag vant mig och bryr mig inte.