På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Att välja med hjärtat

”Oj, du kan ju komma in vart du vill!” sa studievägledaren till mig i nian. Alla mina vänner med liknande betyg sökte till skolor där det krävdes alla MVG för att komma in. Jag gick på gymnasiemässan två år i rad för att se ifall något gymnasium kändes lockande. Mängder av broschyrer och foldrar och reklamblad plockade jag på mig från mängder av gymnasium. Jag har aldrig haft lätt att bestämma mig.

I högstadiet gick jag i en strikt skola där byxor burna för långt ned gav kvarsittning och mobiler beslagstogs. Det som hjälpte mig härda ut var att skapa. Jag målade, tecknade, och framför allt skrev jag. Vart jag än gick bar jag omkring på minst tre olika anteckningsböcker. Jag bara antog att skolan ska vara på allvar, eftersom ju äldre jag blev desto strängare blev lärarna. Jag såg framför mig gymnasiet som en hög läxor att släpa hem varje dag. Ett steg närmre det tråkiga vuxenlivet.

Det är upp till en själv att bestämma sig när det kommer till sin egen utbildning. Åtminstone så fort högstadiet är över. Kanske är det därför det känns så stort och svårt. För mig var det valet på högsta allvar. Jag valde att gå en annan väg än alla mina vänner från högstadiet, vilket jag aldrig har ångrat. Jag har träffat andra vänner nu som är mer lika mig. Det finns inget facit till hur en hittar det gymnasium som passar en själv, och det är inte ute med en om en råkat välja fel. Jag hamnade på Fryshuset av en slump - flera vänner jag beundrade gick där och sa åt mig att söka. Så jag gjorde det. Mitt första val då var bild och form. Men det visade sig vara fel för mig. När jag börjat terminen i ettan tänkte jag att nu skulle allting bli så bra, jag skulle få likasinnade vänner och ha ett sammanhang där jag kände mig hemma. Så gick det inte riktigt. Jag kände mig inte hemma i klassen, jag hade svårt att hitta tid för skrivandet som jag kände att jag hela tiden behövde, det började gå dåligt för mig i skolan... Så min bra mentor som såg mig föreslog skrivarlinjen. Jag hade alltid sett skrivandet som en hobby innan dess - någonting som jag kanske hade en fallenhet för men ingenting mer än så. Speciellt ingenting som jag skulle syssla med på skoltid i tre år. Nu när jag har gått i skrivarlinjen i tre terminer vet jag att det en gillar att göra på fritiden går att göra till någonting mer. Framför allt har det förbättrat min skolgång och min tillvaro i allmänhet.Frank Berglund, Estetik och Media/Skrivarlinjen på Fryshuset Gymnasium