På denna webbsida använder vi Cookies (Kakor) för att du skall få ut mesta möjliga av ditt besök på sidan.
Genom att använda webbsidan godkänner du användningen av Cookies, som beskrivs i vår Integritetspolicy

Jag förstår

Arkitektur för världen!

Lyxvillor och skyskrapor i all ära, men hur ritar vi hus för människor i slumområden? Elever på DCC Gymnasiums Teknikprogram fick i uppdrag att utveckla ett socialt utsatt område i Filippinerna.

– Vi satte oss in i hur området såg ut, vi gjorde massor av research och tittade på bilder från liknande områden i världen, berättar Charlie Bergström, som nu går tredje året på Teknikprogrammet.

Det är våren 2014 och Charlie Bergström visar sin grupps förslag på lösning för projekt Santa Dolores, som de arbetat med i flera månader.

Det är ett hus med fasader i vackra färger och ett tak som fångar upp vatten under de häftiga regnperioderna. Via rör leds vattnet vidare och samlas i en tank.
– Jag fick inspiration från tv-programmet Grand Design Australien, där ett hus försett med vattentank även gav en kylande effekt, säger han.

Hur går man som arkitekt till väga för att rusta ett socialt utsatt område i Filippinerna? Det var uppgiften som eleverna fick ta sig an. De samarbetade med verksamma arkitekter och fick fyra områden att utveckla.

  • Struktur
  • Vattenförsörjning
  • Mötesplatser
  • Sanitetslösningar

Santa Dolores är ett fiktivt område i Filippinerna – men fattigdomen och den sociala utsattheten finns på många håll i världen. Research var därför ett viktigt element i arbetets tidiga skede.

Eleverna fick en områdeskarta och tittade på filmer och bilder från liknande platser i världen. Jessica Kjellgrens grupp fokuserade på att ta fram hygieniska toaletthus, som skulle förses med vatten från områdets två tillgängliga källor.
– Vi la mycket tid på research, vilket gjorde att det kändes väldigt verkligt, säger Jessica.

Charlie Bergström och hans grupp tog fram ett hus med bättre boendestandard.
– Mycket var så nedgånget och vår första tanke var att riva allt och bygga nytt. Men ganska snart insåg gruppen att det inte var rätt väg att gå.
– Vi hade bortsett helt från sociala och kulturella faktorer. Det var lärorikt att förstå hur många faktorer det är att ta hänsyn till. Inte bara det tekniska, säger Charlie.

I stället valde de att koncentrera sig på att erbjuda de mest trångbodda bättre bostäder, medan de större husen till en början skulle få vara kvar. Allt eftersom projektet framskred började eleverna bilda sig en uppfattning om hur de skulle gå till väga. De ritade i CAD och Sketchup och arbetade fram skalenliga modeller.

Jessica Kjellgren är glad att hon har valt en bred utbildning som ger möjlighet att studera vidare.
– Vad jag verkligen gillar med utbildningen är att vi får göra så otroligt mycket olika saker, testa idéer på riktigt. Så var det särskilt i det här projektet.

Hon har siktet inställt på framtiden.
– Jag tänker bli husarkitekt, säger Jessica.

Projektet handlade inte bara om bostäder och sanitet, stor vikt lades också vid det sociala. De fick utforma mötesplatser, där områdets alla invånare – kvinnor och män, unga och gamla– kunde samlas, något som är viktigt för sammanhållningen och demokratin.

Genom projektet fick alla träning i att förhålla sig till ett annat samhälle än det svenska och sätta sig in i levnadsvillkoren där. Den utmaningen kommer de att möta som framtida arkitekter.

 Marilena Pirvan är arkitekt och lärare på DCC Gymnasiums Teknikprogram.
– Jag använder min erfarenhet och arbetar med övningar och begrepp som kan göra eleverna mer attraktiva på en framtida arbetsmarknad, säger hon.

DCC Gymnasium samarbetar med företag och andra aktörer för att förbereda eleverna för den tekniskt avancerade arbetsmarknad som väntar, både i Sverige och utomlands.